Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [12] Lénström, Lärobok i de Theologiska Pränotionerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theologi. 199
religion ”är Guds uppenbarelse” ete. genom dessa ord: ”Reli-
gion förutsätter Guds uppenbarelse” ete.
Förf, tillägger (i sednare formen af nyssberörda definition)
såsom egendomligt för ”Guds uppenbarelse af sig sjelf”, så
vidt den är religion, att den är en uppenbarelse ”till menni-
skans frälsning.” — Denna inskränkning af religionens begrepp
utföres vidare p. 9: ”Religion uppkommer, då hon” (menniskan)
”känner sig vara skild från Gud genom synden, längtar att få
förenas, försonas”, och p. 415: ”Religionen kan derföre först
börja, då menniskan fattar sig såsom skild från och behöf-
vande försoning med Gud.” - Religion förutsätter således nöd-
vändigt synd, och medvetande af synd hos menniskan; och om
religion enligt definitionens första form är ”menniskans känsla
af sitt absoluta förbållande till ett högsta väsende”, så inne-
bära nyss anförde satser, att menniskan kan vakna till ”känsla
af sitt absoluta förbållande till ett högsta väsende”, först se-
dan hon fattat ”sig såsom skild från och behböfvande försoning
med Gud”, och att samma ”känsla” ete. först uppkommer, då
hon verkligen är skiljd ”från Gud genom synden.” - Synden
blir enligt denna åsigt jemt upp ett lika nödvändigt moment
i menniskans andliga lif, som religionen; och den menskliga
andens högsta lifsform eller Gudsmedvetandet får till sin nöd-
värdiga förutsättning synden. - Vi kunne ej föreställa oss att
Förf. gillar på allvar detta Apoktov ecndos I den Hegelska lärans
religiösa anthropologi. Denna åsigt strider snörrätt mot den
ehristliga tron, att menniskan skapades i fullkomlighetens till-
stånd; ty från detta kuvne vi väl svårligen borttänka känslan
af hennes absoluta förhållande till ett högsta väsende. Den
är ock oförenlig med Förf:s eget yrkande p. 29: ”Fromhet är
derföre både subjektivt och objektivt en riktig defnition på
Religionen.” Ty Förf. lärer :ej kunna neka, att ”Fromhet” bå-
de kan existera utan föregående synd, och verkligen existerat
i .det paradisiska tillståndet före syndafallet. |
En oändlig förvirving- har i hela denna utveckling af re-
ligionens begrepp uppkommit derigenom, att Förf. brukat de
vigtigaste beteckningar ömsom i Hegelsk, ömsom i Scbleier-
machersk, ömsom i positivt christlig bemärkelse. Det är i
sanning ofta ganska svårt att i alla dessa irringar följa Förf:s
tankegång på spåren.
Rec. nödgas vidare påstå, att den noggrannhet och rik-
tighet, som åtminstone i hufvudhestämningarna måste anses
oundgängliga för ett vetenskapligt arbetes duglighet, icke fin-
AST
nas här i den grad, som man billigtvis kan fordra. Andrin– =
gen ($. 2) af Scercerermaciers definition: ”känsla af absolut" <&
beroende” till ”känsla af absolut förhållande”, är så till vida"
Frey. IL 5
ä
AK
SS
-jä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
