Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. 145
Hurv bar: nu Hr J. belönat mig för all denna välvilja,
för all den möda jag haft med honom, och allt det hufvud-
bråk jag användt, för alt enligt mitt bästa förstånd: kunna ut-
leta hans tankar? Min belöning har varit — smälek. Af alla
Hr J:s fyra recensenter är jag den ende; som bemödat mig
att följa honom till sakernas botten; de öfrige hafva tilldelat
konom ”anlingen elt alldeles omotiveradt klander; eller ock
ett alldeles ’omotiveradt beröm. Bland desse är jag den ende,
emot hvilken han yttrat sig med-bitterhet; han tillegnar mig
alla lyten, som den mest egenkäre Förf. kan tilldela sin gran-
skare, och slutar (s. 123) med att fråga, om jag ”framlagt
någon enda tanke ärligt, utom titelbladet.”
Förf. erkänner ganska naivt; s. 89, att han, innan han
svarat mig, velat ”invänta förstärkningar från ett annat håll”
— nemligen ifrån Geheime-Rådet ") Boeckh, af hvilken han
(s. 90) hoppats erhålla ”en nog omfattande och afgörande re-
eension.” Alt Boeckh, — som dessutom aldrig, mig veterli-
gen, skrifver recensioner, — skulle uppträda såsom gran-
skare af en ynglings-produkt, af hvilken föröfrigt "allenast
28 sidor voro skrifna på ett för den tyske forskaren bekant
språk (latin), förutsätter ett hos Förf. nog stort tilltroende
till sitt arbetes utomordentliga förtjenst. — Detta hopp slog
dock felt, och med detsamma hoppet att kunna krossa den
svenske Rec. med en så stor auktoritet. Men Hr J. hade gif-
vit dessa 28 sidor formen af ett bref till Boeckh, och deröf-
ver begärt hans omdöme. Det var alltså naturligt, att denne
Lärde skulle svara — och svara höfligt. Så har också skett
I sitt svar (så vidt Hr J. meddelat det i tryck) säger sig B.
ingenting ha att anmärka mot det mesta, hvad Förf. anför på
de 6 första sidorna (s. 3—9), hvarest också just ingenting
eget förekommer; men (säger B.) ”unsere eigentlige Differenz
beginnt mit Seite 10, obgleich wir auch in dieser Partei häu-
fig coineidiren ;.. Dagegen kann ich mich von andern Haupt-
punkten nicht öbherzeugen.” "= Af de anmärkningar, B. rigtar
ska grundsatser för profhaltiga, så skönjer han dock deruti ett högst
förtjenstfullt bemödande; många "enskilda drag af snille och skarpsin-
nighet, som äfven för ree, i flera fall varit lärorika.” Jag frågar nu:
kan ett mera vänligt yttrande begäras af en i hufvudsaken oliktän-
kande? Hela rec. är affattad i samma tonart; äfven der klandret är
skarpast, finnes intet ohölligt uttryck. Det är sannt, att jag på ett
enda ställe skämtade något öfver Hr J:s deduktion ”från verldsegget =O, =
å
och Urchaos” och kallade detta ett ordsvammel; — detta skämt.
kallar Förf. ”ett paskill!” "5
i) Förf. kallar honom alltid Professor; titlar äro i den litterära
verlden alldeles likgiltiga; men om en titel skall utsättas, hade man så
gerna kunnat: nyttja den rätta. ; :
a
ÄR
NN
ET ND
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
