Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. 149
hade en vidlyftig beskrifning på någon af dessa sånger, så
skulle vi ändock icke derom kunna göra oss en lefvande före-
ställning, emedan ett musik-stycke till och med mindre än en
målning kan karakteriseras genom blotta ord. När så är, och
om (enligt Förf:s påstående) ”metrik utan melodi är (till for-
men) prosa”, så följer att ingen kar fatta den grekiska ver-
sen annorlunda än som prosa eller obundet tal. "Någon antik
verslära vore således omöjlig.
Månne Hr J. vidare icke märkt, att han genom dessa ra-
der rental strukit ut hela den nyare poesien, så vidt den icke
sjunges (här än neml. alltid frågan om formen, icke om inne-
hållet). Sjelfva de mest välljudande skaldearter, såsom Tas-
sos stancer, Petrarcas sonnetter, de der aldrig varit ämnade
för sång, blifva nu prosa. Shakespeares, Schillers; Goethes
flesta och yppersta arbeten, och millioner andra skalders,
dem man hiltills arsett för alt vara vers, äro enligt Hr J:s
theori idel prosa, derföre alt de sakna melodier. : — Stort
ju icke märkvärdigt och tjenar ju till ingen rättelse?), så trodde
rec, sig med säkerhet böra sluta, att Ir J. sjelf också trott på detta
styckes äkthet. Men hvad händer? Nu yttrar Förf. i nya boken s-
116, att jag genom detta antagande ”ljugit på Förf,” — I samma bok
har samme Förf. yttrat: ”för att finna, huruvida de Gamle härvid lyc?
kats på en gång tillfridsställa både örats och det serupulöst sensibla
språkets fordringar, är det, som jag med användande af nutidens
notsystem sökt schematisera rbythmen i Versus Sapphicus och i Versus
Pindaricus, enligt musikbilagan i vol. I. af mitt arbete. varje sak-
kunnig och billig bedömmare häraf torde verkligen härvid böra erkän-
na, att denna rhythm, äfven under ordgqvantitetens strängaste vilkor,
måste kunna uppfylla en melodis väsentligaste fordringar.” Jag frå-
gar nu: kan någon läsare annat begripa, än att Förf, återigen tror
på samma dokuments äkthet, fastän han här skrifver, att det är han,
som schematiserat rhythmen, då det likväl på förra stället heter, att
det stycke han låtit aftrycka är meddeladt sådant det af Burette blif-
vit förbättradt och ur Forkels Gesch. d. Musik närmast blifvit hem-
tadt. — Ordet rärmast tyckes likväl antyda, att melodien genom Hr
J. undergått en ytterligare förbättring, och det är förmodligen genom
denna nya förbättring, som denna sångs sista tredjedel blifvit alldeles
osjungbar och ospelbar, emedan den ena takten icke är lika lång
som den andras S. 400 får man i anledning af Bocekhs inkast veta,
att ”taktstrecken mot slutet blifvit confunderade vid Hithographicerin-
gen.” Men detta hjelper ändock icke saken, ty en paus blir dock nå-
gonstädes öfverskjutande. Vi frukta, att flerfaldig koufusion här egt
rum; underligt är, att Hr J. icke förr än nu blifvit det varse, eller,
om så skett, icke låtit omtrycka den lilla af endast tre notrader be-
stående planchen, — eller åtminstone icke förr upplyst allmänheten om
så väsentliga fel, hvarigenom det märkvärdiga dokumentet i
stället för att tjena till någon slags vägledning, till en betydlig grad
blifvit vanstäldt och obegagneligt: "Emedan jag ej har tillgång hvar-
ken på Burette eller Forkel, kan jag ej upplysa huruvida dessa felak-
tigheter, der också finnas, hvilket dock svårligen kan förutsättas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
