Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskap er. 151
prosa, nu blifvit vers? Ja visst, måste Hr J svara;: nu är
stycket sådant, att det förtjenar erhålla namn, heder och vär-
dighet saf poesi: — Ytterligare ännu ett dithörande exempel!
Ingen vet om Pindaros sjelf componerat musik till sina Oder
eller om någon annan gjort det;-i fall-nu vi förutsätta det
sednare, ’så hade också sjelfva Pindaros skrifvit på prosa,
ända till dess hans Oder erhöllo musikens ”dop.”
Låtom oss: slutligen vända on saken. Hvar och en vet,
att all: prosa, till och med Euklides och Lagboken, genom
musikens: trollförmåga kan bli sjungbar. Detta anses väl af
Hr J. såsom ett groft misstag, men detta är likväl urgammalt
eller så gammalt som Ols da Ryrkan (ty litanian är prosa).
och föröfrigt kan hvarje skicklig tonsättare när som helst de
facto derdai öfverbevisa honom: - Så har Hr Lindblad skrifvit
en ganska vacker melodi till Klockan: är tio slagen m.m.
Följaktligen skulle samma ord och samma rhythm vara prosa,
när nattväktarn på vanligt sätt utropar dem, men vers när
de sjungas.
En thes; hvaraf så många orimligheter följa; kan således,
i fall logiken håller streck, ej annat än vara oriktig. I för-
bigående anmärker jag. att ehuru det är sannt, att en vac-
ker musik förskönar och potenticrar ett lyriskt sköldéR oe
så är det å andra sidan lika sannt, att om melodien är dålig,
eller ock om den, ehuru i’sig sjelft god; dock icke fullt pas-
sar till styckets karakter, så förderfvas deraf styckets effekt
mer eiler mindre, på samma sätt som ett ypperligt skådespel
förderfvas om aktionen ej är betydligt öfver medelmåttan; å
annat fall njuter man mer af blotta läsningen. — Den enkla
tanken, att språket har sin egen medfödda musik, oberoerde
af tonsättarens konst, har ingenstädes fallit Hr J. in, som o0-
uppbörligt predikar; ej blott att ”en lyricus sine lyra är en
sjelf-paredi” (s: 59), utan ock att all vers öfverhufvud dess-
förntan ”alltid måste blifva ett nonsens.”
Förf:s ofvanför anförda thes är såledesicke (som man annars,
i följd af dess uppenbara orimlighet; lätt kunde tro) uppkom-
men genom ett förhastande, in i följd af full besinning och
med fullt vett och uppsåt. Hufvudbevisningen för denna para-
dox igenfinnes s. 8-0. f., hvilken belt och hållet meddelas,
på det att jag icke åter må skyllas för att hafva misstydt el-
ler stympat hans raisonnement.
”Men ieke allenast tiden, utan äfven Fasta in EL är ett
nödvändigt substrat för all rörelse; ty strängens eller luftco-
"lonnens ibralion är väl äfven dess mångfaldiga mätande af ett
visst rum? Som likväl strängens eller lufteolonnens. mång-
’faldiga rummätning tyckes för sig gå i ett enda och i hvanje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
