Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. 155
phenomen för allt bemärkligt if kallades af de Gamlej, vid
frågan om målningar, sculptur och byggnadskonst; liksom vid
egentlig musik, väsentligt nog, rhythm, men benämnes af
nyare konstdomare, t. ex. af Hegel m. fl. vida oväsentligare
med ”Schein” och ” Tiäxnschung”, med hvilka benämningar desse
sednare endast torde visa, att de icke härvid just veta hvad
de säga eller skola säga. — Jfr ofvan citerade stället i milt
arbele.”
Om således bvarje konstphxnomen, för att kunna förele
lif och väsentlighet, måste kunna uppenbara sig både i
tiden och i rummet, hvarvid tiden likväl understondom
måste blifva liksom synbar, och rummet hörbart . ..”
Vi hafva låtit Förf. tala så länge, till: dess han alltför
påtagligt snärjt sig i gillren af sina egna spekulationer. Men
nu, när vi höra, ait i konstphenomenet tiden skall blifva ")
synbar och rummet hörbart, så rope vi: ”håll, Hr J.!
detta är förnuftsvidrigt.” :
Emellertid låter Hr J:s räsonnement till en början helt
plausibelt. Rigtigheten af det physiska experimentet kan icke
heller ”motsägas; ban uttrycker sig också denna gång klart
och precist. — Men likväl måste, då resultatet blifvit sådant,
en förvillelse ligga i botten. Bemödom oss alt utfinna den!
Vi få dervid tillika tillfälle att granskande följa Förf. äfven
under dess efterföljande philosopherande.
Förf. (s. 29 f.) börjar med Platons sats, att det Sanna,
Goda och Sköna (To GINTeES, 70 åyrdor, 70 zeM0v) i grunden äro
ett och detsamma, men han glömmer att tilligga, att Plato
uttryckligen talar om den absoluta ståndpunkten, neml, så
vidt de icke framträda i phänomen-verlden. Han an-
för vidare, med stöd af Plato, att det Sanna och Goda äro
principerna för vetenskapen eller forskningen (utInors) > det
Sköna för den sinnliga förnimmelsen (ci270s)» eller, såsom
Förf. ganska riktigt uttrycker sig .s. 26, att konstens föremål
är den absoluta Enhetens förnimbara verklighet i formen,
1 det Sköna.” — Det är blott skada, att Förf. ej häller
sig fast vid denna sats och derpå ej stöder sin theori, utan
Xx) Det är sannt, att han genom de tillagda orden understun-
dom, liksom, för ögonblicket sökt mildra orimligheten af ett sådant
påstående, men detta glömmer han genast, ja, bygger hela sin theo-
xi på detta understundom, detta liksom; ty af den ännu blott.
liknelsevis antydda prämissen, drager han följande positiva konklu-
sion: ”Hela den sköna: d. ä. den plastiska, konsten synes således
tydligen endast uppenbara sig i den poetiska rum- oeh tids=symme-
trien”, — och det är just denna konklusion, som är lagd till funda-
ment för bela Hr J:s verslära. | : ES
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
