Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 ÖFVERSIGT At DEN NYASTE LITTERATUREN.
genom en ständig förvexling af ideen med formen, kommer
till den orimliga Stilsnstn (8. 33), att den egentliga poesien
icke kan anses "bestå i innehållet, meningen, begreppen, d. ä.
uti ordens betydelse i språket, utan egentligen och endast i
den poetiska formen, i metriken och melodien, — att (s. 37)
poesiens form är dess ”förnuftsenliga sanning, sogia — samt
s. 44, alt nyckeln till denna sogia Slulligen endast är att fin-
na i hans Ratio Metrorum! — en falisnian. som alltså upplä-
ser dörren till Visheten och Skönheten.
Låtom oss nu söka alt komma på rätta vägen, sedan vi
upphörde att vara ense med Förf. Vi medgåfvo, att det Ab-
soluta, såsom Skönt, uppenbarar sig i Ronsten. Men natur-
ligtvis kan detta icke ske in abstracto, utan detta kan ju o-
möjligen ske annorlunda än genom för menskliga sinnligheten
förnimbara medel. Nu är det genom sina fem sinnen, som
menniskan uppfattar pbänomenerna, och endast med dem har
konsten att göra, dock icke såsom blott och bart sinnliga,
utan såsom symboler af de eviga ideerna, dem konsten icke
omedelbart, utan endast på detta sätt förmår uttrycka.
Men emedan sinnena äro flera, så har äfven Konsten flera
uppenbarelsesätt , några (poesi, musik) äro till för örat, an-
dra (skulptur, måleri, architektur) för ögat; och dessa båda
sinnen äro egentligast de, som här endast kunna komma i fråga.
Båda dessa uppenbarelsesätt bilda alltså tvenne distinkta sphä-
rer, som; ’ehuru utgående från: samma idé, dock höra inom
phänomen-verlden, följaktligen, såsom sådana, icke kunna eller
få med bvarandra "förblandas, så vida man icke kan antaga,
att ögat kan höra, eller örat kan se.
Det är dock detta Hr J. verkligen påstår, och till denna
orimlighet har han kommit derigenom, att han öfverflyttat den
absoluta identiteten på den sinnliga förnimmelsen. Han har ej
insett, att de olika vibrätionerna af tvenne i serskilda oktaver
samma ton angifvande strängar icke äro olika mätningar af
rTumMmmet, säten olika äts af tiden i rummet; ty om
det ettstrukna C gör t. ex. 1000 slag i sekunden, gör ju det
tvåsträökna ’C€ dubbelt så många på samma tid, det vill säga,
att det sednare C afmäter samma tid i dubbelt så många
delar, under det "att deras "ömsesidiga ställning i rummet
förblir densamma, ty ingendera strängen beskrifver ju märk-
bart större eller nia kroklinier i luften? Likaså är för-
hållandet med luftkolonnen; ty om två trompetare blåsa sam-
ma ton men i olika oktaver, så kommer samma tid att utaf
Tuftkolonnernas vibrationer ’hos den ena afdelas i ett ’dubbelt
"större antal momenter än hos den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
