Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskap er. 155
Om så förhåller sig, så förfaller ock Förf:s bevis, att all
Tjudlig rörelse är en viss rummätning, nb. för örat; ty phy-
sice måste ljudet, såsom en kropp, existera i både tid och
rum, såsom kategorier eller villkor för den sinnliga apereep-
tionen; men hörseln kan icke uppfatta ljudet mer än under
en af dessa kategorier nemligen tiden (begreppet kan det ur
beggedera), liksom ögat icke kan uppfatta ett ting annorlunda
än såsom existerande i rummet, ehuru begreppet säger oss,
att samma ting existerar i både tid och rum. Allt detta tyc-
kes höra till axiomernas område. Förf. är väl så hederlig och
medger, att ”skulptur och byggnadskonst deremot egentligen”
(således ändock till en viss grad?) ”endast kan (kunna) utbil-
da en rumsymmeltri"; — men detta är en beskedlighet, som vi
knappt påräknal, ty sedan Förf. påstått, att man kan höra
rummet, och se tiden, så kunde han lika konseqvent på-
stå, att skulptur och architektur också bemfalla under tids-
symmetrien, d. v. s. att man kunde böra en bildstod, en vägg),
en pelare. Det ena är hvarken mer eller mindre orimligt än
det andra.
Härvid är dessutom att märka, att icke ens örat hör sjelf-
va tiden, eller ens ögat ser sjelfva rummet, ty hvarken tiden
eller rummet äro ting. och kunna SS icke fattas af nå-
got bland sinncha, utan de äro (såsom nyss sades) blott vill-
kor för tingens existens i ävdligheten. Förf:s antagande afen
synbar Fd och ett hörbart rum beror således på ett dub-
belt misstag, först emedan tid och rum äro blott begrepp,
hvarmed sinnena ingenting hafva att beställa, för det andra,
emedan ögat och örat höra inom tvenne alldeles olikartade.
sphärer, bafva sina serskilda funktioner, och på ett alldeles
olika sätt uppfatta tingens förbållanden, nemligen ogat tingens
förhållande i rummet och örat deras förhållande i tiden.
Såsom en motsalts till ”den ljudliga rörelsen eller rum-
mätningen”, antager Förf. den ”rörelse i musiken, somicke
gifver ljud, nemligen metrik (menas förmodl. meter), takt
och rhythm, såsom tids-symmetri”, och låter ”musiken (såsom
en identitet af båda) bestå af både tids- och rum-symmetri.”
— Här äro åter flera misstag hopade. Först är solklart, att
den ”rörelse i musiken, som ICKE gilver ljud”, är att be-
trakta såsom icke i musiken existera der ty med musik är just
meningen alt den skall höras. Vidare äro meter och rbythm
två alldeles skillda saker — ty rhytbmen är just den rörelsen
som gifver ljud, lifvets uppenbarelse i ljud, men metern eller
takten (mensura) dess begränsning i konsten (”die Kunst ist
die Begränzung”), d. v. s. dess afdelande i vissa jemna delar,
och denna är icke en rörelse, utan tverlom en inskränkning i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
