Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
rörelsen (makrokosmens begränsning till mikrokosm, oändlig-
hetens inneslutande i ändligheten: ett nödvändigt villkor för
all konst, som uppoffrar naturens frihet och oändlighet, men
potenlierar den till en högre dignitet). — Slutligen är musi-
ken, endast inom konsten, betingad af rhythm och meter
(takt), men icke i naturen; naturen har nemligen också sin
musik, men denna är obunden och laglös, d. v. s. utan takt.
Eller kan Hr J. förneka, alt Eols-harpan, som uttrycker vin-
dens spel, också icke är musik? - Allt detta har rec. redan i
siv förra skrift sagt förut: ja, som han tycker, solklart de-
monstrerat; men på det örat vill Hr J. alldeles icke höra.
Han repeterar deremot hvad han i sin förra skrift yttrat,
att vid frågan om "en målning eller bildstod utbreder sig
rhylhmen som ett dop (!),; alt de gamla nyttjade ordet
Rhythm just i denna meningen, och att denna benämnes vida
oväsendtligare med Schein och Tiusckung af Hegel o. a., som
härvid just icke veta hvad de säga.”
Rec. förbigår det förmätna, alt en yngling, en nykomling
i tänkandets region, yttrar om en af verldens största länkare,
att han icke vet hvad han säger"). Snarare kunde man säga
det om Hr J:s jemförelse af rbythmen med ett dop; det är
poetisk floskel, som ingenting förklarar. För sin del hänvisar
rece. till hvad ban förut (Frey s. 70) bevisat, nemligen all de
gamla aldrig nyttjade sådana talesätt, när de ville tala egent-
ligt, utan blott när de talade metaphoriskt och liknelscvis,
liksom vi tala om kristallklara toner, skrikande faåär-
gor, harmoniska anletsdrag 0. s. v. Likaså har man
kallat arehitekturen ”en i rummet frusen musik”, och detta är
ur en viss synpunkt både rikligt och sinnrikt; emedlertid finns
det ändock någon skillnad emellan ett tempel och en sympho-
ni; ej heller är vanligt, alt den som vill bygga sig ett hus,
i stället uppför ”en sonat, i glad förväntan att den fryser.”
Af liknelser får man ej formera vetenskapliga definitioner.
Rhythm och Täusechung (illusion) äro slutligen alldeles
£) Lika oblygt yttrar Förf. sid. 42 om Herder: ”Att den sköna
konsten likväl kan komma i kollision med moralbud och med ett reli-
giöst element, derom upplysas vi likvisst äfven af akademiska afhand-
lingar; men ehuru dylika äckligt populära räsonnementer räkna anor
ifrån ceeleberrimus Herder m, fl. bär deras sköldemärke dock tydligen
endast prägeln af den lägst högättade dialektik.” Känner Hr J, verk-
ligen den odödlige man, en af kulturens största heroer, om hvilken han
yttrar sig så föraktligt? ICänner han honom åter, hvilken fräckhet att
välja sådana uttryck? Män, som Herder, Hegel och Hermann, lida
ingenting att behandlas som blockhufvuden af en yngling, men blas-
phemien återfaller på smädaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
