Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Grekiska heter £ÖDNGIS > ehuruväl han förut sid. 22 riktigt åter-
gifvit detta ord med förnimmelse. Men finna och för-
nimma eller sinnligt uppfatta äro ja dock två alldeles
skillda begrepp ?
Sid. 50 räsonnerar Förf. f) så oförståndigt om Greklands
största snillen, att man lätt skulle kunna jrd att han ej läst
någondera, i fall han sjelf ej hade öfversatt åtminstone en af
dem. Obegripligt är, huru lyriken kan sägas endast ”hos Pin-
daros hafva sjelfständighet, värde och ändamål i och
för sig.” — Hvad var, Pindaros”. ändamål? Månne det att: drif-
va uid i och för sig, d. v. s. utan inre eller yttre anled-
ning? Visst icke. Hans ändamål var närmast, att besjunga
segeryvinnarne i de hel. Spelen, — ett i sig a ingalunda
sublimt mål; ty här var ej frågan att prisa verkliga hjeltar,
utan riddare af knytnäfven, gödda atbleter, om hvilkas yrke,
i trots af det anseende de åtnjöto hos gemene man, många af
de visaste och ädlaste af nationen, såsom Solon, Xenophanes,
Diogenes, Euripides, Epaminondas, Philopoimenes, Plutarchos,
Galenos m. fl: uttrycka sig med det yttersta förakt? Kan
verkligen en dylik, poesi, -såsom sådan, -eiler i och för sig
hafva ett högre värde än tragedien? Visst icke; men nu för-
stod Pindaros att genom sin behandling gifva det i sig sjelft
föga storartade ämnet en patriotisk och moralisk sligniet och
adel. Det är i grunden denna försköning, denna moraliska
vändning Förf. tadlar med uttrycket Fabula docet, och besin-
nar 2 att detta klander (ifall det är något) vida mer 1träf-
far. Pindaros än: de tvenne åberopade skalderna; ty hvilken,do-
eerar och moraliserar flitigare än ban?
Sid. 90 yttrar likväl Förl om - sin favoritskald, att ”få
bafva bildat en för örat obehagligare deklamations- byt än
just sångaren från Dirce.” — Detta alldeles ogrundade påstå-
ende (ty Pindaros rhythmer: äro i allmänhet för oss vida lätt-
s) Stycket lyder sålundy: RRinddros söng. dop Grek. lyrikens sva-
nesång: det var den Grek. lyran som tystnade med Sångarens från Dirce,
Lyriken , d. ä. musiken, förlorade sedan allt mera sin sjelfständighet,
sitt värde och ändamål i och för sig: den tjenade redan Äschylos och
Sophokles blott till-theatereffekt, och dess ändamål: blef. hädanefter allt
mera uteslutande endast att försköna a. Man qvarhöll således endast
det ändamål i konsten, hvilket man äfven påtagligen kunde fatta, och
detta antyddes med ”fabula docet.” Sjelfve Horatius säger ju: ”Ett
prodesse volunt et delectare poöéte”, och Hegel: ”die Kunst ist in der
That die erste Lehrerin der Völker geworden.” Man slade neml. endast
märke vid poesiens innehåll (dess : pbilosopbhi), vid begreppen, på
diktionen, på språket och rhetoriken. Det musikaliska, det plastiska i
formen (deck), blef hädanefter och i följd af en’s. k. högre och me-
ra praktisk upplysning uteslutande ansedt såsom ett kuriosum, såsom
en ”keksak”, ett ”lappri.? :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
