Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. : 159
fattligare än de lyriska hos Äschylos och Sophokles), samman-
hänger med Förf:s föregående antagande af en grund-åtskillnad
emellan deklamations-rhylhmen och sång-rhythmen (sid. 3). Nu
är det visserligen sannt, att det musikaliska föredraget är vida
mera strängt hundet vid takten, samt att det skulle vara nära
nog omöjligt, samt dessutom obehagligt all ”deklamera. i en
fulliomlig enlighet med dr Rorligaerna 1 en melodi” (s.
74); men daralr följer alldeles. icke att dessa rhythmer i grun-
den äro stridiga, eller att dememellan finnas ”en alldeles oför-
enlig skillnad” (s. 75). Tvertom yrka ju alla tonsättare af
den stränga observancen, att en riktig deklamation är första
villkoret för en äkta musikalisk behandling; om likväl en mängd
nyare komposilörer icke fästa serdeles afseende vid TAG
qvantitet, accent, interpunktionen, ja ofta knappt ens vid sjelf-
va innehållet, så är detta derföre alt vår tids musik så godt
som alldeles frigjort sig från poesien, förqväfver och förtryc-
ker den, så alt den knappt låter orden höras... Derigenom är
harmonien mellan ton- och skaldekonsten rentaf bruten, och
ett sådant förhållande bör väl ej framställas såsom ett ideal,
hvilket .dock tyckes vara Förf:s mening (sid. 2 och 74) "). Här
är poesien musikens fjenarinna; i choralen deremot äfvensom
tll en del i vår mindre förnäma verldsliga musik åtvjuter poe-
sien någorlenda lika rättigheter; deremok antager man van-
ligtvi sk, att den gamla: Len icke allenast på det alldra
npgsrannre respekterade deklamationens, meterns och rhyth-
mens fordringar, utan den tyckes äfven till och med stått i
elt: något underordnadt förhållande till systerkonsten; eller
med andra ord, då nu för tiden tonkonsten gerna vill spela
herre öfver poesien, tycks förhållandet i forntiden nära varit
tvertom.
+) Förf. yttrar bland annat: "Såsom en gifven plastisk konstpro-
dukt är melodien tredan någonting: för sin egen skuld, div. s. äfven
utom orden och deras begrepp i språket, 1 poesien, medan en melodi
måste kunna fullkomligt återgifvas äfven utan ord, t. ex. med musika-
liska instrumenter. Melodien är nemligen en fri, dT ä. en förnuftig
konustprodukt , och, såsom sådan, fullkomligt ointerresserad för allt:an-
nat, utom sig sjelf. ; Sjelf är den fullkomligt ideell, och kan således i
sig: endast hafva ett ideelt interesse, Men detta rent ideela ;interesse
(formen) är likvisst härvid. förenligt med ett annat, med ett materielt ,
interesse, neml. med det interesse, ordens b corepp; tankarne- och me
ningen (innehållet) i poesien gifva; och det slags poesi, som: förenar
Desk båda i sig skilda interessern, af-formen och af innehållet;
kallas lyrisk poesi hos de gamla Grekerna,”
+) Icke: ens detta är deck afgjordt, hvilket straxt nedanföre skall
bevisas.
.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
