Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 ÖFVERSIGT AT DEN NYASTE LITTERATUREN.
Om det förhåller sig så, som Förf. ylirar sid. 753: att
”förbisecndet af just denna onistäldigket t, nemligen att lyriska
rhythmer icke kunna bedömmas vid declamation, utan en-
dast och allenast vid sång, som, enligt min öfvertygelse, gör
sednare tiders alla volumer i Metisken utan undantag, till den
orimligaste, den ändamäålslösaste och mest misslyckade forsk-
ning i all litteratur, för allt vetande”; — om så förhåller sig,
hvarföre tvista vi då, Hr J.? Hvarföre har Hr J. då skrifvit
sin bok; — hvarföre höppas han alt kunna ”uppr älta Metri-
ken”? Ty icke kan han, eller någon annan, sjunga Pindaros?
icke vet han, eller någon annan, Harg en enda Pindarisk me-
lodi låtit, sedan neml. medgifvet blifvit, att den införda me-
lodien till Pylh. 1. är oäkta? Efter hvilka grunder skall denna
restauralion ske? A priori? Eller efter den nuvarande musi-
kens? Af sid. 79 synes att det förra är hans mening. ’”Jag
kan icke, säger han, finna det mer omöjligt att någorlunda
imitera de gamle i deras molopoii än i deras rhythmopoii, ty
på theoreliska underrättelser ega vi större förråd i förra ef-
terspaningen, än i den sednare.” Han åberopar sid. XCVIL,
hvarest åtta författare, som behandlat de gamles musik näm-
nas; men han nämner icke alt dessa ar Håtön äro i sig sjelfva,
i hänseende till ämnet, högst svårbegripliga, texterna mycket
korrumperade, hvarföre också deras skrifter alltsedan Meiboms
tid (1652) aldrig, mig vetterligen, blifvit utgifne. Svårighe-
terna äro också så stora, att Hermann (Opuse. IL: p. 108,
125) säger, alt den delen af den gamla musiken, ”quax ad
canlum pertinebat, adhue in tenebris tota jacet”, och dess
samband med metriken ”vix explicabile.”- En grundlig musik-
kännare, som studerat Forkel och de bästa nyare arbeten om
samma ämne, har också försäkrat mig, alt efter all denna läs-
ning intet klart begrepp i hufvudsaken står att vinna. Ja, sa-
ken är ännu så outredd, att Meibom och Hermann alldeles
förneka alt de gamles Musik till soch med haft takt. Likaså
disputeras, om densamma (takten) funnits i de gamles metrik;
bland de nekande stå Meibom, Hermann, Hegel (Asthet. HL
276), bland: de jakande Voss, Apel; Boeckh ch de flesta ny-
are: Boeckh sjelf yttrar sig problematiskt, och medger att af
de gamles egna skrifter ingenting derom ärrd visshet kan be-
stämmas. . Men Herr J. tycks knappt hafva en aning om dessa
svårigheter; han antar som elt axiom hvad som blott är
hypothes, och bygger på denna hypothes en hel theori, som
alltså blir en skussa af en skugga.
Men derom bekymrar sig Förf. nog litet. Liksom han
konstruerar den antika Musiken på fri nd. efter vissa i för-
hand antagna, ej serdeles rediga, begrepp, konstruerar han
”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
