Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [20] Janzon, Metrikens fall och upprättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Språkvetenskaper. 261
dex grekiska mythelogien, kultur-, btteratur- ock konst-histo-
rien efter sina egna föreställningar ”); Så talar ban t. ex. on
Pbidias Zeus alldeles som hade han honom dagligen på Lunds
konstmuseum att beskåda, i origial eler kopia. EHer hvenr
kar sluta ammat af följande tiracd: ”Mar torde kurna förundra
sig öfver; huru Grekerna; med den minsta vårdsamnia juste-
ring af forskningen till det sannås, edet godas, det rättas
s. k. reela mål, icke funmo der afgjorda ofrihetern och ofri-
den och disharerörien hos den Homeriske Zeus: fallkomkigt e-
förenlig med den förnuftiga frihet och fullkomligt ostörda har-
meni, de måste hafva funnit hos samme Zeus, framställd af
Phidias! Homerus (författaren) framställde en Zeus med dess
Grekiska begrepp eedast för Greker, och uppöfver hvilka
begrepp dem sanne Zeuws-ideen ännu sväfvade i mera obekanta
rymder,’ med tätt hand tecknad endast af poeten (Homerus).
Phidias faftade denna idé och framställde för mensklighe-
ten en Zeus, hvars förvånande sanning aldrig någor förnuftig
uppfaltöing ännu lär mäktat jäfva. Ty att åfven Phidias Zeus
bar prägeln af sitt Grekiska ursprung och hade afgjordt Gre-
kiska antetsdrag, betydde mindre, då dessa drag likväl icke
kunde förneka den”
Huru idealiskt Phidias uppfattade Zeus och framställde
honom för ”menskligheten”; derom vet manintet, emedan den-
+) Denna recension (liksom i det hela dew föregående) angår endast
Metrvik och hvad Hr J. sjelf anser höra dertill; derföre upptager jag
icke till besvarande Förf:s förmenande sid. 1924, att ”hans efterskörd
på det mytho- och arvchieologiska fältet icke är just så obetydlig.” Jag
har derom förut yttrat, att ”i Förf:s Noter finnas få egnza åsigter, hvil-
ket jag ingalunda klandrar, ty der en Bocekh och Dissen gått förat med
sina facklor, är icke lätt för en ung man att finna en efterskörd” —
och jag anser dettx ännu som det mest grannlaga, som sanningsenligt
derom kan yttras. Det fordras redan en viss slags lärdom, för att ega
en måttstock på afståndet mellan hvad sådana ”accurate docti” män pre-
sterat och emeHan ett visst, om än mer eller mindre snillrikt, fäamlande.
Denna måttstock saknar ännu Förf, då han synes ieke; ens hafva klart
uppfattat det, kvarom i den högre philologien är fråga. Beviset igen-
finnes sid. 126 i hans inledning af denna vetenskaps serskilda ämnen,
der han bland andra stälter textkritiken ibland den lägre philolo-
giens föremål, men versindelningen och öfversättningen åter i dess hö-
gre afdelning — utan att således ana, att textkritiken är phifolg-
giens högsta spets, emedan den förutsätter alla de andra högre ech lä-
gre kunskaper, som Hr J. uppräknar, derjemte det innerligaste inträn-
gande i Förfis anda och en fläkt af hans snille — — I öfrigt gör Jag
all rättvisa. åt Er J:s förtjenster, såsom ungdoms-bemödanden och
förhållanden till den Grekiska litteraturens ståndpunkt 1 vårt landyt
samt återupprepar mina förra slutord: ”sjekfforskning, ehuru åtföljd
fel, är alltid aktningsvärdare än medelmåttan, som aldrig felar,
aldrig finner något, och aldrig gör några framsteg.” =
ErzEyv. IL 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
