Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [21] Brunius, Programm vid Phil. Mag. Promotion i Lund 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Det hatinska poemets förtjenst är 1ydlig för en hvar, som
har kärlek för romersk poesi, och eger bekantskap med de
gamla skalderna. Beröm är öfverflödigt; och endast i förbi-
"ående fästa wviläsarens uppmärksamhet derpå, huru mjukt och
smidigt det gamla hedniska språket wnder Bi hand låter använ-
da sig till en mnoeggrann och målande framställnmg äfven af
ehristliga begrepp och föreställningar. Se skildringen af kyv-
kan och gudstjensten. Skulle någon klandrande anmärkning
vägas, skulle wi vilja erimra, att en och annan vers är någet
dunkel, så att bland tvenne möjliga meningar ej den rvätta så
lätt faller i ögat. Strax medanföre få vi tillfälle att anföra
ett: eller annat exempel härpå. Ofvevsättarens verser, med
hvilka han dedicerar sitt arbete till den latinska skalden, äro
vackra och utmärka sig, än mera än sjelfva öfversättningen,
genom en lätt och ledig versifikation och otvungna rim, samt
påminna genom ett visst slägttycke i ton och maner om den
Tegnérska sångmön. I dessa verser uttalar sig ett gladt hopp
och en Trimedig tillförsigt, som i tiden och dess företeelser
äfvenväl ser ett godt, en utveckling till ett iännu bättre; och
dessa friska toner måste ljuda väl för hvar och en, som har
öra också för annat, än vemodets och hopplöshetens klagan-
de elegter,
I öfversattningen är språket i allmänhet ledigt och be-
hagligt, och sjeliva ötfversättningen öfverhufvud rätt trogen.
En frihet bör billigtvis tillstädjas den, som öfversätter klas-
sisk poesi: att icke behöfva anse sig öfverallt och ovillkorligt
förbunden att återge de epitheter, som icke äro väsentliga
för begreppsbestämningen af de ord, till hvilka de höra. Vi
mena de atdjektiver, hvilka ofta nog, såsom det tyckes, för
blotta versfyllnadens skoll, bifogas substantiver. Öfvers. må
här och der hafva rättighet att utlemna ett sådant, om an-
tingen böden så föranleder eller versen derigenom vinner i
lätthet och behag; äfvenväl må det vara honom obetaget, att
tillägga ett sådant, vid metriskt behof, blott han icke deri-
genom inflickar en för originalet främmande tanka. Denna
lofliga frihet har ock närvarande öfversättare begagnat, så att,
om man jemnför öfversättningen med originalet, man varse-
bölver, att genom tillägg elier utlemning ett obetydligt mer
eiler mindre af innehåll tillkommit i den förra. Deri-
från härleder sig ock till en del det romantiska element, hvar-
med öfversättningen till innehållet öfverskjeter originalet, och
hvilket af rece. uti den nämnda Litteratur-tidningen blifvit an-
märkt såsom en förtjenst. Och må detta vara en förtjenst i
ett afsecadle! Atminstone blir öfrersättningen derigenom an-
genämare för dem, som tan kännedom af Aden romerska Ppoe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
