Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XI) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [27] Snellman, Läran om Staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philosophi. 193
kan ock ingalunda erkännas, som den Förf. antager; är nå-
gonstädes äellan dem ett sådant förhållande, då är tiden ihne
— ej att afsöndra sig och några likatänkande till. en serskild
församling, men att arbeta för den gällande troslärans upp-.
häfvande, och en annan trosläras allmänna erkännande. Det
är klart, att fri undersökning af trosläran nråste vara med-
gifven, då den företages med allvar och grundlighet, och det
är en förkastlig feghet hos dem, hvilka PEkanBa sudomirghe=
ten af sin tro, om de förneka denna tro styrkan att bära och
besegra de (vifvel och inkast; hvilka tanken har att anföra
mot densamma; farligare motståndare eger icke religionen, än
just i sådana välmenta, men oförståndiga förfäktare.
Statslärans hufvudinnehåll är representationsfrågan. Förf.
tillfredsställer oss minst i denna delen. Han är der mera po-
lemiskt resonmnerande, än spekulativ, och förlorar dermed den
öfvertygande kraft, hvilken ban eljest i stor grad besitter.
Hafvudsumman af hans mening är, att allmän valrätt må med-
gifvas, men mera för ett sken skull eller symboliskt, såsom
han uttrycker sig, än för att dermed något af synnerlig vigt
skulle kunna uträttas.. Man måste undra, att Förf. ej tilltrör
tanken så mycket, att han utan tillbjelp af symboler skall
kunna upplysa äfven den mest olärde;, att i en förnuftig stat
på dennes sanna interessen lika mycket afseende fästes, som på
hvar och en annans bland samhällets medlemmar. Skulle väl
personlighets-principen, hvilken Förf. kallar prat, i sitt djup
och sin sanning innebära något annat än det påståendet, att
ingen sak, ingen idé är belig samt eger anspråk på tjunst
och uppoffring, utan så vidt den tillika är en personlighets
heliga, förnuftiga interesse, och att således sakernas eller
ideernas anspråk i sjelfva verkligheten alltid "äro identiska
med personers sanna rättigheter och skyldigheter. Utan detta
erkännande har Förf. ställt sig utom det Christna Idealet och
trädt tillbaka till det Antika. Obestridligt är nu, att åt hvarje
till förnuft och frihet utvecklad personligbet tillfälle bör med-
gifvas att göra sina sanna interessen kända och gällande. — Vi
räkna då framför allt annat till hans förvuftighet, att han
känner gränsorna af sin förmåga, samt villigt och med för-
troende öfverlåter sig åt deras vård, hvilka bättre förstå och
mera mäkta, än han. Men till detta förauft har icke ännu
hvarje myndig man kommit. Gränsen för representationsrätten
kan derföre i verkligheten endast genom erfarenheten bestäm-
mas. Vi hade Siskats att Förf. stadrat dervid i stället för
att i allmänhet Klyndra -— man vet icke med afscende påFFr
hyilket samhälle. EA. GC: 4,
Frerv, IL
WL
FT
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
