Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [44] L. D. G., S. H. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vitterhet. ES 294
dra kommo efter samma väg, och jag fick sedan höra, att
han aldrig brukade behålla några gäster hos sig öfver natten;
men passena tog han alltid afskrift af, för att visa att han
kände till dem.”
Derefter kom han till en lärd. Der var mycket under-
ligt; men då rec. tillhör eller rättare hoppas att engång få
tillhöra denna klass af menniskor, hvilka hos Hr D:s tanke
råkat i icke obetydlig misskredit, skyndar han öfver det fro-
stiga emottagande, Hr Tanke der åtnjöt, och utfäster sig i
stället till en obetingad gästfrihet, i fall den unge resenären
engång skulle få det lyckliga infallet, att i förbigående hvila
ut ett ögonblick hos honom sjelf. Men må tanken återtaga
tråden af sin berättelse.
”En philosoph fick nu tag uti mig och förde mig hem till
sig. Genast vid dörren stod en tjenare, som bad att få ””abs-
trabera”” mina kläder ifrån mig. Jag tänkte det skulle vara
nog med kappan, men till min förvåning tog ban af mig allt
ända till sista lappen. Jag fördes derefter in uti en ofantlig :
stor sal, som var upplyst En end ljuskrona midt i taket.
så starla att det sved i mina ögon. Jag frågade, om det var
med vax man fick detta starka sken, men man svarade mig
att det var endast ””rent förnuft””, som kunde lysa så. Sol-
ljuset var sorgfälligt utestängdt med tillskrufvude luckor.
Väggarna voro af logik med en bård af sammanflätade posi-
tioner och negationer. Taket var inlagdt med slutledningar,
som alla samlades i medelpunkten vid kronan. Midt derunder
stod ett instrument, som jag i början trodde tillhörde något
ortbopediskt institut, men som i stället var sjelfva philosophi-
ska systemet. Der kastades in det ena begreppet efter det
andra, och det var verkligen förvånande att se huru olika de
voro, när de åter kommo ut. Hritiska knifvar hade afskurit
allt som var öfver en viss storlek, och konsequenta skrufvar
dragit ut allt som var under en viss längd. — Jag frågade
hvartill detta egentligen skulle tjena och man Svarade mig då,
att det inedforde en ofantlig nytta, emedan derigenom allt
komme att passa som det skulle. För att tydligare öfver "tyga
mig härom, fördes jag till en liten urna, som kallades den
absoluta enheten, och derutur tog jag med handen upp ett
litet underligt bylte, som var ee AS mindre än hela uni-
versum , hvilket genom systemets mekanik blifvit så hopkra-
madt att det nu hade rum i denna lilla urna, hvilken i
parenthes sagdt var så liten att läsaren icke utan mikroskop
kunnat se den,
Anblicken af det hela var onekligen praktfull genom sin
symmetri och storhet i anläggningen, men det som för inig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
