Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [44] L. D. G., S. H. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
betydligt förminskade njutningen. var att der var så kallt och
stelt, och dessutom tycker jag mycket om att ibland få kry-
pa in i ett litet varmt rum, der man kan vara för sig sjelf
och något sådant fanns ej här.
— Döm om min förskräckelse, när en af ställets tjenstean-
dar kom och underrättade mig att man nu väntade på mig
med systemet, emedan man märkt, att jag var något haltande
och således det ena benet skäras af eller det andra sträckas ut.
Jag begaf mig i störtsprång till dörren ryckte mina klä-
der ifrån portvakten och slog igen dörren efter mig till philo-
sopbiens tempel.
När jag sansade mig från min förskräckelse och stadna-
de, befann jag mig redan i ett nytt hus. Det var hos ett äl-
dre ogift fruntimmer. Hon hade det helt olika tillställdt mot
philosophen. Der fanns ingen bländande lampa, men man be-
höfde den ej heller, ty solen sken i stället så klart in genom
de små fönsterrutorna, som ändå hindrade kölden komma in.
I spiseln flammade icke mera passionens sprakande granved;
den hade brunnit och blott lemnat efter sig, spridd öfver hela
rummet, den milda angenäma värma, som man plägar kalla
menniskokärlek. Och hvad det var nätt och putsadt i den
lilla kammaren! Der fanns icke ett korn af det der tråkiga
grå dammet, som jag sett betäcka så många andra själar. Ett
rent samvete, kantadt med försakelse; var hängdt öfver de
ställen i rummet, som genom några svåra stötar redan för
längesedan blifvit illa skadade — -så just dessa ställen voro
nu de vackraste: gardinerna voro af förlåtelse, och något så-
dant tyg bar jag aldrig seit, ty utom det, att det hindrade
alla elaka tankar att oblygt titta in, så såg allting inifrån
mycket vackrare ut än det i sjeifva verket var. Här skulle
jag hafva velat stanna för alltid, men, ehuru vänligt jag blef
emottagen och undfägnad, så antydde mig det arbetsamma och
välgörande folket, som bodde derinne, att de icke kunde utan
besvär hysa mig en längre tid, emedan de hade så mycket
annat att göra och hade lofvat att herbergera alla olyckliga,
men isynnerhet sådana, som icke blifva mottagna på något
annat ställe.”
Slutligen kom han till ett snille. Men då detta slags
menniskor jemnförelsevis äro. ganska få, torde icke så serdeles
interessera våra läsare, som hafva små tankebarn att utsända
på resor, hvad slags mottagande de der hafva att vänta. Al-
drasist anlände han till en ung fliekas boning, der han slapp
in genom en blinddörr, som kallas sympathi. Eburu han ej
uttryckligen nämner, om han för alltid stadnade qvar der, är
ref. likväl böjd att tro det, äfvensom ref. är öfvertygad, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
