Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 Den Grekiska Qvinnan.
Att Homer så fritt tecknar qvinnans ställning inom familje-
lifvet, måste, i fall han var en Ionier, så mycket mer öfver-
raska oss, som just hos Ionierne det vackra könets behandling
var mera asiatisk än hos någon annan grekisk stam. Hos
dem ") delade väl bustrun mannens säng, men icke hans bord;
hon nämde honom icke vid namn, utan kallade honom herre,
liksom Gamla Testamentets hustrur ?).
Näst Ionien tyckes ingenstädes i Grekland qvinnan lefvat
mera instängd och bevakad än i det stamförvandta Attika.
Dervid bör man dock icke genast tärka på ett österländskt
haremslif. Väl ausågs 1ö ävdov utvenv Såsom det mest skickliga,
serdeles för de ogifta, hvarföre också dessa, när de på den
attiska scenen träda utom hus, vanligen pläga anföra något skäl
eller ursäkt, (ty, tvertemot spartanska seden, var flickornas lef-
nadssätt här vida mindre fritt än mödrarnas), men detta var
mera sed än lag. Väl hade Solon 3) stadgat, att när husfrun
begaf sig ut, fick hon ej medhafva mer än trenne klädningar,
icke mer än för en obol mat och dryck och ingen korg större
än en aln; vidare fick hon ej färdas om natten, utom i vagn
och då låta bära en lykta för sig ?); men detta förbud tyckes
hafva gällt blott om utfarter utom staden 2), och bevisar i
detta fail, att frihelen att gå ut ut, under föreskrifna vilkor,
icke var henne betagen ’). Dessutom gafs det flerfaldiga till-
fällen, då bennes närvaro var både medgifven och väntad. Dit
hörde först och främst många religiösa fester, oberäknadt an-
dra, såsom Thesmopborierna, som ensamt begingos af qvinnor,
dernäst åtskilliga andra allmänna glädje- eller sorgehögtider,
t. ex. vid liktalen öfver stupade krigare, vid hvilket tillfälle
Perikles i sitt berömda tal rigtade ett serskildt tilltal till de
sörjande qvinnorna $). Dessa synes varit de hufvudsakliga till-
fällen, då det stod manspersoner fritt att se och tala wid flic-
korna och då, liksom i de kaibolska länderna, under religiösa
1) Herod. I. 146. 2) Pletarch. Vit. Solon. 21.
3) Mi viktwo THopevecdauv NÅNv AutiN Kourbouevnv kögvov TPoGui-
vovToOS.
4) Enligt Limburg-Brouwers sannolika mening.
5) Jakobs, Verm. Schrift; IV. 2653.
6) Thucyd. II. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
