Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - P. Den Grekiska qvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den Grekiska Qviwnan. 511
dessa läror; några af deras bref hafva till och med hunnit än-
da till oss !). Dock var ingen af dem tillgifven den moderna
emancipations-läran, ty äfven ’dessa lärde, att gqvinnan borde
vara sin man undergifven, och att hushållet och familjens vård
var hennes förnämsta pligt. Äfven i andra trakter af ’Grek-
länd ’gafs det fruntimmer, som utmärkte sig genom en hög
bildning, serdeles skaldskap, såsom Sappho, och hennes vän-
vinna Brinna, den Tanagriska Korinna, Pindars besegrarinna,
Telesilla från Argos, Möro, Praxilla, Nossis och Anyte ?), samt
Axiothea från Phlius, som afhörde "Platon och Speucippos,
Hipparchia, Krates” ’maka, som ’dref Epikurismen i ord och
lefverne 3). Märkligt är, att ingen af dessa tillhörde joniska
stammen, minst Athen, ehuru annars, å manliga sidan, den mest
intelligenta stat i Grekland.
Jemte Pythagoreerne är Plutarchos af ’Hellenerne (i fall
man ’så får kalla den, som sjelf var balf Romare) ibland de
få, som hyste värdiga begrepp i förevarande fråga, och hos
hvilken en aning är uttalad om äktenskapets högre ’bestäm-
melse 2). Mannen, yttrar han ’bland annat, måste råda öfver
sin hustru, dock icke såsom en herre öfver sin egendom, utan
såsom ’själen öfver kroppen. På ett annat ställe yttrar den-
samme, att det ’gifves intet heligare förbund än mannens och
qvinnans medelst äktenskapet. Denna förbindelse, heter "det
hos en ’annan 3), står under stora och höga gudars beskydd.
Den ingås, tillägger en ’tredje 6), icke för vällusts skull, utan
för fortplaäntningens, i ’den meningen nemligen, att gifva odöd-
lighet åt slägtet, hyilket den enskilda menniskan icke förmår,
eller, enligt Platon 7), för att hvar i sitt ställe efterlemna Guds
tjenare, i «det han, liksom i Prometheiska fackelloppet, lemnar
lifvets fackla åt andra, ärande och tjenande gudarne efter :Ja-
sen. — Hvad aflandet af barn ’beträffår, anmärker åter en an-
1) Eburu några lärde anse dem för oäkta,
2) Deras dikter äro öfversatta af J. Traner.
53) Flera berömda damer uppräknas af Clemens Alex. Strom, IV.
4) Vita Sol. c. 20, 22.
5) Musonius hos Stobeus LXVIIL
6) Ocellus Lucanus.
7) De Legg. VI. p, 773, 776.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
