Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Naturvetenskaper - [47] Fries, Botaniska Utflygter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
sitt eget bestånd. ”Att vegetationen i alla länder primitift
varit efter sin art rik och skör, hafva vi många anledningar
att antaga. Äfven der klimatet mer motverkar alla menskliga
ansträngningar, såsom i Sibirens ödsliga trakter och på Söder-
hafvets snöhöljda kuster finnas omisstydliga bevis af en lyck-
ligare försvurnen tidsålder. ÖOaserne i Zara äro qvarblifna
öamesvåndat af öÖcknens ursprungliga försvunna herrlighet;
det blomstrande Palmyra och många andra orter ha fallit för
den sig utbrytande förödelsens styggelse; och nästan öfver
allt, hvar vi kunna följa denna förödelse från dess upphof —
såsom på våra flygsandsfält och ””svältor”” — finna vi, att den
är straffet för menniskans brott emot naturen. Vid Islands:
upptäckande var landet, ännu obeträdt af menniskofot, skog-
bheväxt med en kraftig vegetation; de första bUäskkorae för.
störde med eld skogen, som nu mera försvunnit och vegeta-
tionen aftynar med bvarje dag.” — -— ”Alla de äldste lol
strande kulturstater, såsom Assyrien, Palestina och samteliga
under Turkiskt välde varande länder, hafva blifvit förvildade,
när de fallit i roflystna händer, som endast sökt utplundra
nataren.” — Och ”hela Historier vppvisar icke ett enda folk,
som varit i åtnjutande af kulturens lycka, hvilket ieke njutit
denna lycka såsom en arfvedel genom uppfyllandet af sitt för-
sta jordiska kall, att förädla sitt lands natur och uppdrifva
dess vegetativa kraft.” — ”Den förvildade, den råa natur-
menniskan, som står i ett fiendtligt förhållande till allt utom
sig, vill ej vårda, utan tyrannisera naturen; lik rofdjuret känner
hon: en lust i blotta. förstöringen. Törne och tistlar, samt de
så träffande benämnde ruderat-växterne, saderstyostind eller
SSe
giftige, uppträda i förstörarens spår; och med skäl kan jor-
den då för menniskans skuld sägas vara förbannad. — Att
lösa denna förbannelse, att återställa naturens förlorade skön-
het och förädla dess alster är kulturens syfte; är ett ound-
gängligt vilkor för hela den organiska naturens trefoad —
adl än mer för menniskans högre andeliga utveckling. Så
framstår jordens, odling, — hvar öfver: de politiska och veten-
skapliga verldsstormarne, med de absoluta anspråken, ned-
blicka. med förakt — såsom kulturens verkliga: hörnestens;
och, lika visst som. för den moraliska och andliga verlden högst
gäller badet: söker först efter Gwds rike, så gäller för
det physiska och lekamliga redan den före menniskans: affallk
derifrån. gifna; hefallningen: : råder öfver naturen; — utom
hvars uppfyllande. kulturens: välsignelse med: sitt ymnighetshorn
aldri ig kan. tillfalla folk och land”; ty naturen: blef väl menni=
skan i. skapelsen öfverlåten till kungadömen, men: ”hvarje:väl-
de> som ej tillika-är! vård, bliv våld och. verkar förstörande:”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
