Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIII) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Pedagogik - [58] Boivie, Betänkande om Studentexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
ej fordra ”en spänd och ihärdig uppmärksamhet”; att de lem-
na ”en mera behaglig än alfvarlig sysselsättning”, — kan vara
sannt eller falskt, allt efter som studiet af dem bedrifves’,
hvilket ock i samma mening kan tillämpas på gamla språken,
ja, snart sagdt, på hvarje läroämne. Men Förf:s förmenande
(samma sida), att dessa vetenskaper ”endast öfva minnet på
yttre föremål. utan att ens skärpa förmågan att redigt upp-
fatta åskådningar”, är utan tvifvel förhastadt. Ty utom det
att natorvetenskaperna, såsom elementar-studier betraktade,
mer än något annat biliningsmedel uppmuntra och tvinga till
den sjelfverksamhet i studier, öfver hvars brist klagas i
vår tids bildning, må derjemte efter en god auktoritet an-
märkas; att dessa vetenskaper vidare synnerligast utbilda ”den
vigtiga, egna iaktagelseförmågan, ögats och själens skarp-
synthet, att på en gång uppfatla det gemensamma och egen-
domliga i hvarje föremål, d. v. s. det väsentliga. Det är till
detta mål, som insigten af frändskapen emellan det skenbart
olika, och åtskillnaden af så många till det yttre lika natur-
alster leder”, — och då det vidare är en känd sak, alt ”det
är mindre för naturalstrens användande i medicin, än för ut-
bildandet af denna egna iakttagelseförmåga, hvarpå den ädla
läkekonstens säkra utöfning beror, som naturalhistorien alltid
varit ansedd såsom en förskola till medieinen” >; så torde Förf:s
ofvan anförda påstående förfalla utan vidare vederläggning.
Förf:s påstående sid. 8 att. till följe af förr anförda miss-
förbållande är att befara, att, om del samma en längre tid
får fortfara, all klassisk bildning småningom utrotas, anser
ref. ej grundadt. Mängden af dem, som enligt lag och före-
skrift måste sysselsätta sig med klassiska studier, dessa stu-
diers lältare och angetämare inhemtande genom förbättrade
läroböcker och förbättrad undervisningsmethod,; framförallt
den klassiska litteraturens egen art och natur gör det otänk-
bart, att den klassiska bildningens undergång är att frukta.
Det enda, som är att befara, är det, att dessa studiers id-
kare kunsa bli färre. Detta onda åter, om det verkligen är
ett så vådligt ondt, kan minst genom förordningar och re-
glementen förekommas.: Tidsanden har blifvit alltmer praktisk,
detta är och blir ett faktum; man söker tidigt, ofta nog allt-
för tidigt, bestämma sitt lefnadsyrke, man. liksom: insamlar
och sammandrager sina krafter, till vinnande af skieklighet
för det valda yrket. Och bero väl de klassiska studiernas
flor helt och bållet på mängden af deras idkare? Den ome-
delbara vinsten af dessa studier tillhörer deras idkare, den
medelbara hela samhället; och denna sednare vinst kan vara
ganska betydlig, utan att de nämnde idkarnes antal-:är så syn-
nerligt stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
