Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [60] Taulerus, Predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AAR. ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
AA Så flydde de verlden, som drogo sig tillbaka i ök-
Sösoruppk fol. 208).
2 itrenge ogillar all den verkheligbet, hvartill kyrkan på
Läns tid förfallit, men är föröfrigt ett han af sin tid. Sven-
ske öfversättaren har likväl jäcstallelea utplånat spåren deraf.
(Till bevis må tjena det gyllene a, b, ec, på hvilket lekman-
nen gaf T. att stafva: under N:o 22 heter det i urskriften:
”Oaflåtligt bedja vår goda fru” (Jungfru Maria). Sv. öfvers.:
”oaflåtligt bedja Guds i kyrkan verkande anda.”) — Stundom
talar han ett språk nog mörkt och nog vågadt intill brädden
af detta intets allt, denna det gudomliga väsendets all egen-
het slukande afgrund, denna den menskliga verksamhetens för-
intelse; hvari den falska mysticismen låter menniskan försvin-
na. Sådant är - följande ställe .. . ... ”vi anropaj kärleken
sjelf, att den måtte uppsluka oss i sig, och förtära oss i den
afgrund, hvarest alla andar förlora sin verklighet, och öfver-
gå till brukbarhet; hvarutinnan den oberoende, öfver vår
sjelfständighet vida: utsträckta dunkla stillheten och hvyilan
trifves.” (Sv. öfvers. sid. 149). Dit hörer ock (öfvers, sid.
119) berättelsen om den fromme patriarken, som hunnit till
den frihet ”från alla kreaturs inbildningar, att ingen bild kun-
de fästa sig hos honom”, hvarföre, då en vän begärde af ho-
nom låna en sak, han oupphörligen glömde hans begäran un-
der vägen ifrån dörren in i rummet. Så ock, då det talas
om själens invändiga adel, hvilken T., såsom sin ordensbroder
mäster EckaArpD, kallar en gnista, som ligger förborgad i den
inre "grunden, och ej har ro, förrän den återvändt till det
gudomliga väsendet, i hvilket den var i sitt oskapade till-
stånd (”in seiner Ungeschaffenheit”, Basleruppl. fol. 104): Att
efterspåra kätteri i hvarje sådant uttryck vore en barnslighet;
men fråga kan vara, huruvida ej Öfvers., när de förekogima
i de predikningar han meddelat, hade kunnat med lätt hand
tukta språket, när det är alltför mörkt i den urskrift, hvil-
ken han annars med temlig frihet behandlat.
Taureri predikosätt säger Öfvers. vara synthetiskt (öfvers.
s. 48). Likväl finnas analytiska predikningar, t. ex. den öf-
ver episteln på 16:de sönd. e. trefaldighet, som är i öfversätt-
ningen intagen; och ännu oftare hafva de den friare bomileti-
ska form, som hvarken kan kallas synthetisk eller analytisk,
såsom större delen af den äldsta kyrkans homilier.
Den möda Sv. Öfvers. gjort sig att omstufva prediknin-
garnes yttre form till likhet med den hos oss nu vanligare
med ingångsspråk , förberedelse m. m. synes ref. vara Sarnska
tacklös, då meningen ej kan vara att dessa predikningar skola
uppläsas i Svenska predikstolar. Hvarföre skola åter de, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
