Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XIV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [69] Lindhult, Utkast till Lärobok i Anthropologien och Psychologien; [70] Trana, Elementarkurs i Psychologien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Philosophi., owe A00
P. 97. ”Åskådningen. är: subjektets. medvetande om. sin:
förta nelses innehåll :såsom numera ålskildt: från det förnim-.
mande subjektet”... Det: är dock. klart, att objektet aldrig inträ-
der .såsom innehåll i förnimmelsen, RS alt i denna cadast en:
verkan. (nemligen -en. sinnesorganets modifikation) ingår från
objektet. .. Askådningen är således medvetandet af orsaken: till.
förnimmelsen. : Så defin. ock : Förf. sjelf åskådningen p. 84,
ehuru äfven der uttryck, endast förenliga med den subjektiva:
idealismen, förekomma, och hvilka p. 404 ännu mera skärpas.
Om Förf. verkligen hyllar denna åsigt, så kunne vi: ej nog
förundra oss, att han icke på något euda ställe nämner mnå-
got. ord om dess stridighet med — såsom han då måste säga
— det allmänna, lägret föreställningssättet... Emot den sub-:
jektiva Idealismen . måste påstås, att förnimmelsens innehåll.
kommer aldrig utom sinnesorganet; det är själen, medvetan-
- det, hvars uppfattningsförmåga öfverskrider kroppens gränsor
och — såsom Fiseher rätt väl uttrycker det — träder ut. till
objektet. i
Hvad Förf:s definition af uppmärksamhet tyckes åsyfta
är eg. aktgifvande; uppmärksamhet deremot är medvetan-’
dets fixering vid något visst. vare sig inre eller yttre föremål.
P. 104. ”Varseblifningen- är subjektets medvetande om
åskådningens mångfaldiga (oförknippade) bestämningar, för-.
bundna till ett helt, i en enhet.” I förklaringen upplyses, alt
varsebl. : fattar ”objektet i dess allmänhet, förknippar känne-’
märkenas mångfald i en enhet.” ” Här konvfunderas tingets en-
het (Eins,: Fäöhrsiehseyn, se Heg. Gesch. d. Pi. Ervst. B.
(Berl. 1853) p. 367 o. £)) med tingets allmänna och vä-
sendiliga bestämningar. Det är dock klart, att tinget såsom.
enhet, helt innefattar och sammanhåller icke mindre de till-
fälliga, .oväsendtliga, än de väsendtliga bestämningar, ja att
för tinget såsom ller existens dessa oväsendiliga bestämnin-.
gar äro.-nödvändiga, ehuru de äro oväsendtliga ed afseende.
på tingets begrepp eller sanning. — Att varseblifningen fattar
tinget "sådant det i sanning är måste förefalla en hvar o-
väntade, som endast tilltrott förnuftet förmågan alt fatta: lin-
gen i deras sanning. Förf. vill säga, att varseblifningen,: då
den bortser ifrån det oväsendtliga uti åskådningen, derigenom..
icke aflägsnar sig, utan i kerdom närmar sig tingets begrepp
eller sanning.
P. 104. Att Anden ”förvandlar” varseblifningen till sin
egendom, behöfde förklaring. - Till” och med för mången lä-
rare är den erinringen ieke öfverflödig, att inbillningskraftens
ionehåll icke: (genom, abstraktion, förvandling. eller hvad:
man behagar kalla det) hemtas från det yttre objektet, utan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
