Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [86] Nya Teckningar ur Hvardagslifvet: En Dagbok; [87] Förhoppningarne, af Förf. till Cousinerna; [88] Torparen och hans omgifning, af Förf. till Cousinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STA ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN,
när det ej förekommer alltför ofta, och ör verkligen karakte-
ristiskt, så litet motsvarar: det afsiglen, när det ej individuali-
serar, ej betecknar något. Ref. kan ej neka, att detta synts
honom vara fallet med Philosophen; Vikingen, Skönheten,
HKoöommerserådinnörna, Alexander, Signora ua me fl Sådant
— serdeles när det utdelaszi mängd — är en smula barnsligt,
och deri är visst iretet ondt, men utan naivetet, och då år det
barnsliga endast -pjollrigt. En betjent, om hvilken man ej
förnimmer annat, än att han är gammel i gården, litet drum-
lig och har basröst, icke faltar man, bvarföre ban jast skall
heta ”Filosofen.” Ar det nog att vara sjöcffieer, för att kal-
las ”Vikingen”, serdeles när man tjent sin mesta tid till
selands, och i’sin -karakter- alls icke har något vikiogsmessigt?
Hvem -skuHe väl kunna gissa sig till; »tt ett Par fruntimmer
skola kallas IC onherees Rådiunent för det! de äro fallna för
prat och sqvaller, om ej Ffa haft-den. godheten att för-
klara den nog sökta tänkeledningen? Cm nödvändigt ett: nom
de guerre, ett öknamn skulle gifvas dem, hvarföre ej kalla
dem t. ex. ”Skatorna” och, om man ville är ytterligare fulk-
följa -karakteristiken, Jåta den klåda sig i svart och ett, fär-
ger, som naturligen tillhöra könet vid deras år. — Ref. är in-
gen vän af Hof, men det skiekliga, konvenansen är der hem-
mastadd, det måste man medgilvas och hvilken Hofman har
väl pånsin i främmandes saa å behandlat sin hustru, såsom
Alexander sin Luna, och det - enda gång han visar sig på
scenen?
Dock jag öfvergår till det, som alltid: hört till Förf:nans
starkaste och vackraste sidor: berättelsen; stilen; skrifsättet.
Dessa. äro onekligen äfven här det bästa i bokens churuw, som
ref. skulle tro, mycket är mot dem att anmärka. Förfnan
älskar att reflektera; och älskar det, serdeles på sednare tider;
mycket; förr målade bon dock mer, reflekterade mindre;
och Hennes bästa arbeten hafva kanske just det att tacka för
alt de äro de bästa. Om karakterer eHer bandling i dessa
stundom voro mindre märkliga, voro: situationerna det så myc-
ket: mera; och den innerliga poesi, det djupsinne och den ori-
ginalitet, som utmärkte. reflexionen, gåfvo denna ett starkt in-
teresse äfven der — såsom t.ex. i Nina — hvarken dess rigt-
ning eller -användning alltid kunde gillas, I förevarande ar-
bete torde väl knappt kunna nekas, att den med alltför fri-
kostig hand blifvit inströdd, jemte det den är af nog all-
män, flack beskaffenhet. Fröken Adelan, så ädel och älsk-
värd hon obestridligen är, må ej tadlas för det hon, efter en
genomlefvad mer eller mindre skiftesrik’ dag; vid nattlampan
3
nedlägger sina- betraktelser öfver menniskor och händelser i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
