Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [86] Nya Teckningar ur Hvardagslifvet: En Dagbok; [87] Förhoppningarne, af Förf. till Cousinerna; [88] Torparen och hans omgifning, af Förf. till Cousinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380 ÖFVERSIGT AT DEN NYASTE LITTERATUREN.
träden angår, "typen för manlig preeminens. Det gör mig
ordu för Grefvarnes skull, men det är nu en gång så. .
De båda Författarinnornas” olika lynnen uppenbara sig i
en: Spunkt klart uti skildringen af. deras "respektive Friherrar,
Hvad Lennartson är, veta: vi, malt och litet haltlös; men ren:
och ädel. Med: den klatning åt det skabrösa, som så ofta igen-
finnes i Cusin-författarinnaäns arbeten, både i karakterer och
situationer; och "det till och med när hon tecknar sina favori-
ter, bör det: ej för undra, alt hennes: Hdmund är – - dock hon
må sjelf få utmåla sitt ideal: ”Han hade försökt allt; erfarit
allt, kännt och smakat allt; han: bade nästan: tyg gellöst njutit
af sin första ungdom. - En förvånande mängd kunskaper hade
flirgit: på käöön man skulle förgäfves böka en annan lik-
nelse = - -"de bade fastnat; och tiden och ett fint, skarpt för-
stånd "hade ordnat dem; ett medfödt snilles sol lyste dessutom
å dem: - == Med alla slags menniskor = == hade Edmund
vistats och lefvat; han hade genomskådat dem alla. Ingen var
blifven: bonom en gåta. - Han kände menniskorna i: botten:= =>
Hvad man kallar kär hade: han varit på alla möjliga brukliga
uraner (!1). > Han hade älskat enung, oskyldig flicka, han hade
älskat en ung, öskyldig fru (2), hav hade älskat legio af qvin-
nor, utan denna sköna vokalbegynnelse (sic); han häde hbedra-
git qvinnorna vch blitvit bedragen af dem - =>. Till sitt yttre
var han cen bög och ädel gestalt - + - för resten bar han vackra
fina kläder, hvarken utmärkt moderna eller det ringaste gam-
malmodiga - =. Edmund var: klarsynt; ja alldeles genomskå-
dande, när det gällde nästan bela det öfriga menniskoslägtet”;
men i afseende på Lida var ”han slagen med oerfarenhe-
tens blindhet”; Edmund, ”den ’klarsynte , den nästan allseende
Edmund” - = - dock Jäsaren har troligen nog af denna teeck-
ning, denna’styl, detta språk, ehurw det anförda kanske icke.
utgör hundradedelen af dei de båda tjocka banden utbasunade
fanfarerne till Baronens: ära. ”En hel:verld rörde sig:derinne”
(i hans själ). Hans ”tankar forsade, drifna af hvarandra, till
sammans i långa, breda floder, och öfversvämmade allt från
det ringaste till det största; från det lägsta till det högsta - - =
de voro den djupe tänkarns foster.” "Och handlar denne
Edmund någonsin ens såsom en person med mer: än alldeles
vänligt förstånd? Aldrig, men stundom mycket enfaldigare än
en inAdAT, set: ex: hela Lidas uppfostran.
Sista tredjedelen af andra bandet; skildringen ’ af lägret,
är något helt annat, och det är förvånande, att en Förf. koda
så, på en gång, midt i ett arbete afkläda sig sina lyten, för
att endast behålla sina :förtjenster. : Öfversten, Håämbla; An=’
skjöld, HKleander utmålas icke, prata icke om sin egen för-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
