Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI (XV) - Översigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [86] Nya Teckningar ur Hvardagslifvet: En Dagbok; [87] Förhoppningarne, af Förf. till Cousinerna; [88] Torparen och hans omgifning, af Förf. till Cousinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 ÖFVERSIGT AF DEN NYASTE LITTERATUREN.
Torparen. Ref. anser för en pligt alt, innan han in-
går i granskning af detta arbete, bembära Förf:nan sin erkänsla
— och den delas af många, det vet han — för det hon till
sitt ämne valt en skildring af folket. Med det mångskrifveri,
som utmärker vår tid, och hvari vårt land ingalunda står till-
baka, och vid alla de ”skildringar” af hvarje slag som fylla
’våra boklådor, har dock ingen annu, så vidt ref. vet, egnat
sin tid och sin förmåga åt en mera genomförd teckning af
Svenske Odalmannen. Han biltar dock nationens sannskyldiga
kärna, den rot från hvilken all den kraft uppspirar, som ännn
lefver i henne, och hans originella, uråldriga skaplynne har så
oändligen många flere värderika och betydningsfulla sidor, än
fallet är hos andra folk, emedan icke här, såsom annorstädes,
bondens uppkomst och betydelse är en ny planta, alstrad af
reaktion mot feudalism eller avtokrati, utan ett oförgängligt
grönskande träd, som, så långt historia cech saga nå, beskug-
gat Svensk jord, och på hvilket de båda nyssnämnda väl lyc-
kats uppspira och frodas, men dock endast såsom snart för-
vissnande, ofruktbara vattenskott.
Intrycket af den tacksambet, man är skyldig Förf:nan för
det ämne hon: valt och, i mycket, äfven för det sätt hvarpå
bon bebandlat det; försvagas likväl något af det slags tvek-
samhet om ämnets värde och giltighet, hon röjer så i lillegnan
som förord. I det förra. förklarar hon det vara ”opassande
nog” att dedicera en ”torparehistoria” till en ”Ronungafrände:”
Hvad skulle sådant heta, — kunde man: fråga med Gustaf IH
— och hur kan man tänka så år 4845, eller med en dylik
tanka förena något verkligt interesse för sitt ämne? På köpet
är den der åberopade HRonungafrändskapen alldeles ingen
frändskap eller slägtskap, men bland den allmoge, som
Förf:nan knappt vet om hen vågar införa hos den s. k. ”Ho-
nungafränden”, finnes deremot säkert mer än en, som verkli-
gen är frände (lill, d. v.s. stammar från VWasabuset, och detta
fullkomligen legitimt. Må Förf:nan derföre vara lugn i hänse-
ende till det ”opassande.” Ingen historisk osannolikhet: hade
hindrat henne alt låta sin Gunnar nedstamma från Margaretba
Leyonhufvud, om hon så för godt funnit, ehuru vi ej inse alt
han derpå vunnit i interesse.
I förordet heter det, att ”merändels när: vi så kallade
bildade skola tala om eller beskrifva det lägre folket, så börja
vi med deras fattigdom, deras okunnighet, deras råa seder,
deras dJaster ete.” — Åter en nära nog oursäktlig anakronism!
Om någon öfverdrift i åsigter kan förebrås vår tidi detta fall,
lutar den icke snarare åt motsatt håll? Ref. har åtminstone
aldrig af någon klok eller sansad hört det lägre folket så be-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
