Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Juridik - [2] Carlén, Handbok i Svenska Lagfarenheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besk ri fna arbete, ehuru visserligen nian egentlig sjetfständigbet.
likvit erfordrade mycken urskiljning, och att vid ntfötandet
betydande svårigheter skulle möta; men också har Hr C. uti
sitt försök felat emot hvar ocb en af ofvan uppställda
fordringar. 1 afsceode på utförligheten erkänner Hr C. sjelf, att han
månt afse ett ringa ntrymnte. I stället för den andra nf ref.
it^pgifna regel, har Hr C. lem na t vidlyftiga utdrag utur de
författare, hvilkas åsigter af honom godkännas, hvaremot när
en motsatt mening omtalas, de skäl, hvnrå dess förfäktarc
stödja sig, ej införas. Såsom exempel härpå kan anföras Ä.B.
IG: I, not. 1. samt HB. 12: 2, not. 7, på hvilka ställen
isynnerhet Lindblads och Delidéns meningar utförligen framställas,
hvaremot Nehrman och Cnlonitts ej hlifvit bevärdigadc att dt
grunderna för sina åsigter angifna. På denna anmärkning
lägger ref. dock ej sa synnerlig vigt, emedan man likväl
underrättas deromj att motsatta meningar finnas, och ingen således
kan härataf missledas. Virre deremot fir, då, i strid mot vår
sista och vigtigaste fordran, blott en åsigt framhållcs, med
förbigående af andra; hvarpå till exempel kan framställas J.B.
G Kap. (om dem, som ega ritt till hörd), hvarest, till toll
-ning af 1 §. sista uiom., endast lemuiu ett utdrag ur
Teng-ralls Tvistem. Lagf., som ej låter ana, att stillet är omtvistadl.
Tengvalls här ailförda mening utvecklas omslindligen i en af
honom utgifveu Afhandling om Börds-Rätten, Lund 1792, §§.
7. 8, samt antages, märkvärdigt nog, jemväl af Calonius, se
hans Opera omnia vol. V. sid. 135. Calonius framställer sin
åsigt sålunda, att lagens stadgande uti J.B. 6: 5 mom, 1 bör
anses såsom den allmänna regeln, 6: t sista mom. deremot
såsom undantag, så att säljarens närmaste slägfing framför en
fjermare alllid oc!t ovillkorligen är berättigad till börd af hans
sålda arfvejord, och alt den i 1 §. införde klausul om
fäder-nes och mödernes (Vänder afser allenast den händelse, dä
dessa till säljaren slå i lika skyldskap, i hvilket fall den njuter
förmånsrätten till hördelösen, som å samma sida, derifrnu
jorden kommen är, med säljaren ar bcslägtad. O. Raheuius
deremot i sin Disscrtatio Juridica de jure retraetns gentilitio §.
4, angifver på följande sätt i korthet grunderne till
stadgan-derne uti t och 2 §. nyssnämnda kapitel: ”Quilibct in
legitimo malrimonio natus, membrum est duarum familierum,
pater oae scilicet et maternæ, inter quas tamen millus nexus,
nul-ja ju ri om communio. H nc sequi tur, cognât is millum esse jus
In bona venditoris paterna, nec agnalis in bnua materna ; nisi
per legitimam hereditatem fundus transient ex una familia in
alteram” *). Dessa olika meningar hafva ock i praxis hvardera
♦) Här är ej stället att ingå uti någon utförligare undersökning om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
