Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [6] Dalin, Nytt Fransyskt och Svenskt Lexikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först uppgifver ordets egentliga betydelse, ocb utur
densamma naturligt barleder de följande. Vi tro, att denna
princips tillämpning skulle otroligt iuskränka de fruktansvärda
volum erna af våra lexika. Så skulle t. ex. ordet décharge
endast få två hufvudbetydelser, den ursprungliga; lösgörande
af något instängdi eller sammanpressad t, såsom
varors af- ocb urlastande, afskjutande af skott, aflopp af sjöar,
o. s. v., samt den öfverforda (metaphoriska): frigörandet
från ett andligt tvång, t. ex. frikännelsen fråu anklagelse
eller ansvar. P& sin böjd kunde ännu en rubrik behöfvas,
bvarunder ordets mera tillfälliga betydelser kunde
sammanfattas, såsom dess bruk i några tekniska termer, k vars anledning
man ej alltid kan upptäcka, t. ex. i byggnadskonsten, der
décharge betyder bvalfbåge öfver dörr eller fönster. Genom eu
sådan behandling skulle ordboken vinna i tydlighet ocb be»
stämdhet, behöfva mindre exempel, ocb befrias från alla pro*
kära indelningar och från eu stor del af sin volum.
Uti den gramma ti kaliska uppställningen bar Förf. förfarit
temligen godtyckligt, så att han t. ex. uppjtagit konjugationen
af åtskilliga irreguliera verber, men af andra icke, hvaribland
paraître, då deremot devoir och recevoir finnas böjda, ehuru
de båda äro reguliera. På samma sätt finner man under
orden je y moi, ingenting om dessa ords grammatiske användande,
men deremot under ta, der också formerna toi och te
förekomma, finnes en vidlyflig, ehuru ej alldeles bestämd, af
bandbug om skilloaden emellan tu ock toi9 då den vanliga
förklaringen, att det förra nyttjas blott i omedelbar förbiudebe med
ett verb och står då alltid före detsamma, och det sednare i
clliptiska konstruktioner utan verb och såsom régime efter eu
imperativ, skulle hafva varit fullt tillräcklig. Särdeles lustig
är Förf;s anmärkning, att hela ordfamiljen för 2;dra personen
i singularis begagnas blott i förtroligt språk eller i tal till
lägre folk, i högre eller poetisk, (likväl säger den kalholsko
Fransmannen Vom i böner ti]l Gud) samt i österläudsk (!)
s!il. Besynnerliga, minst sagdt, äro många af Föi*f:s öfrign
Grammatiska bestämningar. Således kallas Vôtre, för ett
afl-jectivum possessivum och relativum. Huru först och främst
vôtre kan blifva relativum, kan ref. ej förstå, så Vida icke alla
5:dje personens adjeeliva determinativa och pronomina
personalia blifva relativer, och vidare kan icke detta ord vara
a<(je-clivt, då det icke tål substantiv efter sig, utan är Ivertom
sjelft ett substantiv. Hade Förf. i dylika fall följt den nyare
Franska Grammatikens, visserligen eudast empiriska, men högst
klara och bestämda grundsatser, skulle ban hafva undvikit
många svårigheter ocb gifvit mera användbarhet åt sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
