Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XVI) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [9] Ahlman, Om den så kallade Dogmatikens förhållande till den rena Evang. läran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast åt tfinbndet, ilt den theoretiska Anden stsorn fri,
afsig tlig eftertanke denna förmåga kan tillerkännas.
Om Dogmatiken medgåfve tänkandet den högsta platsen
hland de theoretiska funktionerne, om hon pä tänkandets väg
ådagalade menniskans oförmåga af fri; vetenskaplig forskning,
samt nödvändigheten för henne, att åfnoja sig med den
relativa insigt, hvilken sinne och föreställning mägta att gifva,
så nödgades man erkänna, att hennes grundval
vore.philo-eophisk.
Men philosophions historia lägger i degen skenbarheten
af ett sådant bevis. Hon lärer oss nemligen; att
Seepti-eismen, att förtviflan om tänkandets förmåga, att flykten till
känsla och inspiration aldrig annat varit, än stadier af hvila9
af matthet, mellan de positiva philosophiska systemerna eller
epokerna*
Då således Scepticismen endast såsom öfvergående,
såsom momentan, företer sig förenlig med det fria, det
vetenskapliga 8träfvandet, sä är den permanenta misstro till
tänkandet, det fixerade öfverskattande af de lägre funktionerna,
som är Dogmatikens kunskapsprincip, objektivt och historiskt
bevisad såsom ovetenskaplig, och dymedelst hänförd till det
stadium af ofrihet, hvilket hos individen, nationerne ocb
menskligheten föregår den theoretiska frihetens uppvaknande.
En sådan period af oinskränkt vördnad för känslans, fan«
tasiens, inspirationens, divinationens förm och innehåll träff*
vi i Indien, Grekland« Rom och Muhamedanismen; men vi
finne den ock allestädes efterträdd af en annan, då tänkandet
fattat sitt absoluta värde, och då blott det genom tänkandet
vunna innehållet vunnit anseende utaf ren och ogrumlad
sanning.
Christerfdomens historia framställer samma gång i
odlingens eller frihetens framsteg. Den vetenskaplighet, som var
ett Medeltidens arf från Antiken, uppgaf väl till en böljan
denna sjelfständiglict och öfverlngsenlst, med hvilken Antikens
philosopbi behänd i t de Mytherna; men fortgången satte anda
i vetenskapens blott skendöda hokslaf, och förberedde så
småningom den frihet, hvilken Philosophien ifrån Baeo och
Car-tesins aldrig uppgifvit, ej heller ämnar uppgifva.
I delta sjelfmedvetaade förkastar philosophien alla dessa
välbekanta läror af scholastikens gengångare om ett sansadt,
ett Ödmjukt tänkande, som funne det nog för sig, att ordna
och utveckla inspirationen samt vederlägga otrons tvifvel
mot densamma. Lika strängt bestrider hon ock alla de vackra
!)rofetiorne om tänkandets slntliga återvändande från tvifletp
rrfarder till undergifven hvilé i trons hamn; hvilka profetior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
