Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Böttiger, C. W. Om ett Svenskt poem, som ansetts vara författadt af Konung Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Womit ich mein Gcmiitli ergct/.c,
Winl nicht eil;anft um Gut und Geld.
Kin jeder lohe seinen Sinn, . .
Ich liehe meine Schäferin.
G Glanzt sic gleich nicht mit theuren Sachen,
So glänzt doch ihrer Augen Licht;
Gar Viel1 muss Iloflahrt schöne machen,
Ihr schlichter Schein betrügt mich nicht.
Kin jeder lohe seinen Sinn,
Ich liehe meine Schäferin.
7 Ist sic gleich nicht von hohem Stande,
So ist sie dennoch aus der W elt;
Hat sie gleich heinen Sitz im Lande,
Sie seihst ist mir ein weites Feld.
Fin jeder lohe seinen Sinn,
Ich liehe meine Schäferin.
8. W er will, mag in die Lüfte fliegen,
Mein Ziel erstreckt sich nicht so weit;
Ich lasse mich an dem begnügen,
W as nicht hemiiht und doch erfreut,
Und lohe billig meinen Sinn,
lind meine schöne Schäferin.
Läsaren skull l\ifvelsutan fimia, alt Imn kür har framför
8I1C originalet îill Erik XIV:s s. k. kärleksvisa (ill Gat
ha-rina Månsdotter. Vi säga originalet; ly man må., vers for
vers, j cm föra den Tyska lc\tcn med den Svenska, oeh man
skall öfver allt limia, huru den seduare,. «renom tvungna
otympliga rim (t. ex. klippor med dip per, skakad t med
tillbaka, dundersla<i med bcdyoflij kliuj (?.;, vthjor med MyiUy
durar med bekiff ver o. s. v.) äfvens-oui genom tankarnas o fl a
röjda grumlighet; yppar sig vara hielt öfver sä 11 ning, och
dcrlill en blolt halflyekad öfversättning, af den förra, der
tankens gäug öfver allt är naturlig, uttrycket aldrig
försyndar sig mot tcchnikcn, och logisk reda är parad med
genomskinlig form. Men om nu, enligt alla inre kriterier, den
Tyska texten ögonskenligcn visar sig vara originalet, sä är
också dermed adagalagdt, all Erik XIV aldrig med detta
poem haft det ringaste alt skaffa; ty Opilz har ju då ej
öf-Versatt Erik XIV, och Erik XIV har ej kunnat öfversätta
Opitz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
