Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II (XVII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Theologi - [15] Håhl, Anmärkningar vid N. Ignells granskning af den Evangelisk Lutherska trosbekännelsens förnämsta lärostycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, om dette år sanningen, bafva omfattet den bfittre saken,
och, om det nja är sanningen, ehuru ännu ej klar och ren;
det genom kraftigt motstånd endast kan vinna en både
fall-ständigere och genom dess egen rening skönare seger: de
öf-rige vända sig till det nja, som for oerfarna sinnen alltid
målar sig i hoppets rikare farger.
Men om Ti få antaga, att den sanna tidsandan har i hvavje
tid varit den, som gått segrande ur dess striders eldprof, så
måste vi deraf sluta, att ifrån christerdomens början har
kyrkans ovanskliga tro varit den sanna tidsandan i alla tider.
Ty icke först i våra dagar hafva försök gjorts, dels att
förvandla trosläran till spekulalif vetenskap, hvilkens idéer skulle
träda i historiens, den enfaldiga bokstafstrons, ställe, och göra
den sistnämnda numera öfverflödig, såsom det torftiga
underlaget för en högre insigt; dels att genom ändliga
begreppsbestämningar inskränka den inom det naturliga förståndets
fattningsgåfva. Kyrkan har bekämpat begge slags försöken;
och efter hvarje sådan strid haft sin bibel och sin
bokstafs-tro i behåll.
Man skall invända, att kyrkan sjelf har visat sig nödgas
emottaga intryck och pregel af vetenskapen genom de
förändringar ’hon undergått i lära och författning. ”Bibelns
förklaring97 säger Hegel, ”visar bibeln i hvarje tids form och
tänkesätt: den förklarades i början helt annorlunda än nu...
Det sanna christliga trosinnebållet måste rättfärdigas genom
filosofien^ icke genom historien. Hvad anden gör, är ingen
historia; den har endast att göra med det; som är i och för
sig; icke förgånget, utan helt och hållet närvarande.” Men
det har icke kunnat ådagaläggas, att en förklaring, som
af-vikit ifrån kyrkans bokstafstro, varit af kyrkan gillad. Den
skulle då ock hafva åstadkommit en förändring i denna tro:
har den åter det icke gjort, så har den blott gällt såsom
en tids vetenskapliga problem. En sådan förändring skulle
man kanske vilja anse de protestantiska trosbekännelserna
vara, såsom den christna trons oinbildniug efter den
framskridande tidsandans fordringar. Men icke heller de afvika ifrån
kyrkans allmänna grundval, nemligen tron på bibelns
bok-stafliga innehåll: de återkalla tvertom kyrkan ifrån en
utveck-lingsbana, som syntes föra den allt längre ifrån denna tro.
De bilda ej en ny efter tidsandan, så vidt denna afvek ifrån
den historiska christendomen, lämpad lära, utan återvända till
den ursprungliga, och godkänna den i de delar, i hvilka den____^
oförfalskad qvarstod. Det är derföre ej lätt att inse, h?|^ï
före kyrkans män anklagas för envist fasthållande af läros^er^
hvilka vore en frakt af sextonde århundradets bildning. Dessir
Fa et. IT. **
\>v >>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
