Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Bergstedt, C. Fr. Sagan om Syndafloden hos de gamle Hinduerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dem, som blott i någon mån äro bekanta med de indiska
sagorna, skall det icke förundra, att den bär öfversatta icke
blött framställer Manu såsom upprätthållare och fortplantare
af menniskoslagtet, ntan att den, i uttrycket af en tygellös
fantasi, låter honom på öfvernaturligt sätt frambringa gudar
(de lägre gudomligheterna), Asurer, allt lefvande och liflöst,
rörligt och orörligt, om det också icke uttryckligen
berättas, alt åfven de gamle gudarne i öfversvämningen funno sin
undergång. Sagans grundtanke är dock blott denna, att
Manu är stamfader för det nya menniskoslägtet, och då hon
en gång nämner honom såsom urfader, sätter hon bonom i
sin skapelse utom alla gränsor, och i en djerft utkastad bild
tränger hon alla möjliga begrepp och ord tillsammans, för
att på ett värdigt sätt förherrliga menniskoslägtets
upprätthållare. Också låter den med fahclstoff så rikligt utstyrda
berättelsen icke Manu på naturlig väg uppträda såsom
stamfader för det nya slägtet; hustru och barn, som han
tillaf-▼entyr8 egde före öfversvämningen, ställer den helt och hållet
i bakgrunden, och gifver honom på sitt skepp endast de sju
Rischi’s eller vise till följeslagare. De sju vise äro i den
indiska mythologien af mer gudomlig än mensklig natur, och
göra derföre den räddade menniskans enhet föga förfång.
De äro till och med söner af Brahma, utaf äldre härkomst än
undergudarne och deras fiender Asurerne, den indiska
mytho-logiens Titaner. En af detta sjutal nemligen är fader till
Rasgapa, som med sin ena hqstru födde gudame och med
den andra Asurerne.
Äfvenledes har Hinduernas klassiska språk på denna
märkvärdiga tilldragelse af en allmän öfversvämning, undan
hvilken Manu räddade sig, tryckt en omisskännlig prägel,
icke öfrerdrifvande, såsom berättelsen, utan hållande sig inom
dess sanna gränsor, och betecknande icke gudar och Asurer,
utan blott menniskorna såsom afkomlingar af Manu. Man
finner nemligen menniskorna vanligen benämnde ftlanu’gas (läs
Manudschas), af Manu och 9gon, läs dschan, föda, det grekiska
yiyvo/Mt) Manufödde, och äfven den enklare och med vårt
språks benämning menniska förunderligt nära
öfverensstömmande formen Manuscha eller Manuschya stå äfvenledes i när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
