Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Bergstedt, C. Fr. Sagan om Syndafloden hos de gamle Hinduerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lat, genom ett enkelt och naivt fördrag, som bär den
ojfif-aktiga pregeln af en hög ålder; och vflsentHga olikheter i inne*
billet. Skon och storartad fir i nigra Terser den alhnina*
öfyersvimningen skildrad, orh den i en behornad fisks gestalt
sig uppenbarande guden, i stället att såsom i Bkdgavata 9 i
en sednaré religiöst och philosophiskt utbildad tids anda
förkunna en helig puråna och principerna för en philosopbisk
skola, drager stillatigande skeppet, uli hvilket Manu ach de
sju Rischfs foro fjerran hän öfver verldshafvet. Många
rymder af år drog han detta efter sig, tilldess han upphann
berget Himavats (Himalayas) högsta topp, der skeppet blef
fastbundet. Men denna topp; sa ljuder sagan, kallas ännu i dag
(vid tiden för Maha-bhåratas författande) Naubandhana9
skepps-bindandet. Märkvärdig är denna omständighet, att nemligen;
i den höga ålderdomens medvetande af en händelse, det om
en derefter benämnd ort heter, att den ännu i dag bär detta
namn. Men af vida större vigt är den omständighet, som fit
Tir Mahâ-bhârata-le%end gifver skenet af en tradition frfin
den för-brahmansk a tiden, att nemligen gudomens
förkroppsligande såsom en fisk icke sluter sig till dogmen om Vischnn’ê
inkarnationer, avatârds, som är den indiska mylhologiens
grundpelare, och hvarmed Bhagavatas författare inleder sin
berättelse, utan att den räddande .gudomligheten för Manu
gifver sig tillkänna såsom Brahma: ”Jag är varelsernas herre,
Brahma; det gifves intet högre än jag.” Må man ej stöta
sig på namnet Brahma och dermed förknippa alla
Brahma-religionens föreställningar. Härvid är endast af vigt att
märka; det guden ick^ kallas Vischnu. Skoliasterna lära väl
haf-va funnit en utväg att hringa Maha-bharata’ s berättelse i
öf-verensstämmelse med mythen i sin sednare form, och göra
Brahma, så tydligt han ock här såsom just sådan gifver sig
tillkänna, till Vischnu, hvilken sednare här för sitt
beständiga tillväxande skulle hafva fått namnet Brahma. Blott ge-
nom en hårdragen derivation kunde detta ske, då Brahman
blifver härledt ur radicen vrihy växa. Men om man också
antager denna så misstänk liga härledning; oeh Brahma fått
sitt namn för sitt växande eller sin storlek, så framstår
bär-utur ej den ringaste sannolikhet, att i en så enkel oeh osmyo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
