Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Bergstedt, C. Fr. Sagan om Syndafloden hos de gamle Hinduerne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må «r Gangesåodens böljor fisken lyftade Manu sjelf,
Och till hafvet förd ban släppte b o nom der, o! da Kunfi-son!
Magt« stor väl rar den fisken, när af Manu han lyftad blef,
Men behändig dock alt fatta: vidrörd spred ban en vällukt skön.
Men när Manu sä omsider Yrok den fisken i hafvets sköt,
Log emot Vivasvatidtn dä den fisken, ocb talte sä:
"Salige! för s^dan hägnad, som du städse It mig beredt,
No förnimm hvad af dig måste göras, när det blir tid en gång.
Snart, lyeksaligel skall jorden, med hvad röres ocb hvad ej rörs,
Hel ocb hållen, lyckosälle, falla b em åt förstörelsen.
Hardt när står den stunden redan, som skall skölja all rerldenbort,
DerfÖr rill jag dig förkunna, hvad till fromma dig lända må.
Allt hvad grundfast är, hvad flyttbart, bvad som röres ocb hvad ej rörs,
För allt detta stundar snarligt en förfärlig, en gräslig tid.
BerfÖr skall du ett skepp bygga, säkert fogadt, med tåg af bast,
Herpå skall, o store Muni! med sju vise du gå ombord.
Hertill frön af alla arter, som Brahmaner dem fordom nämnt,
Skall på detta skepp du sätta, väl förvarade, hvar för sig.
Men från skeppet skall du skåda mig, du älskling blanåMuni’s folk,
Hornbeväpnad skall jag komma, derpå kännbar, du hjelige!
Så bör allt af dig beredas; var du belsad, nu går jag bort.
Ej kan dessa stora vatten du befara förutan mig:
Icke må af dig betviflas bvad jag talat, du herrlige!”
"Så skall allt af mig beredas", Manu fisken till gensvar gaf.
Båda gingo sina färde, se’n bvarandra farväl de sagt.
Men då tog, o konung! Manu9 såsom fisken till honom sagt,
Med sig frön af alla arter; så på hafvet, det svallande,
For ban ut med goda skeppet, bjelten, fiendekufvare!
På den fisken bade Manu tanken fästad, o jordmonark!
Men då fisken märkt hans tanke, fiendestäders betvingare!
Nalkades ban straxt behornad, du den ädlaste Bharatid!
När den mannafursten Manu varsnat fisken på böljans rygg,
Hornbeväpnad, efter aftal, lik en bergsrygg, framilande,
Hå af bastens trådar snodda tåget fäster i hornet fast,
Uti fiskens hufvud Manu, du den störste af Manu’s s-am!
8å med tåget sammanlänkad drog den fisken med väldig fart,
Skeppet, segerrike furste! öfver vågornas vilda svall.
Så med skeppet plöjde Manu hafvet, menniskofurste stor!
Bansande med vreda böljor, rytande med sitt vattens brus.
Skeppet vräkt af vilda vindar, på det stora, det hemska baf,
Tumlas lik en drucken qvinna, darrande, du fienders skräck!
Hå ej syntes jorden eller himmelstrakter och väderstreck;
Allt var endast vattenyta, luft ocb himmel, o store kung!
I ett sådant tingens tillstånd, Bkaratidernes höge kung!
Sågs det helga visa sjutal ocb den fiskeo ocb Manu sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
