Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III (XVIII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [42] Michelet, Den nyaste tyska philosophiens utvecklingshistoria, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öeft förtra if dessa purtktef äro vi skyldige åt! Håb ifted tyst*
»ad förbigå, emed än utrymmet ej medgifør tillbëtffga bè*
handlingen af eii prihcipfråga. Den sédnOre kurtnå vi tieré^
mot vidröra, ntan kränkning af det veteftskbpliga skick och
Tett, frän hvilket somlige, så Snart de gå löst på den
He-gelska philosophie», tf o sig vara absolverede.
Hegelska Skolan söltdrar sig a) i frågan orti Ghristnå
tlp-penha reisens förhållande till den spekulativa vetéftska^pen, b)
i afåeéude på låran om Gud, och c) om själens odödlighet.
Hegelianerne sjelfva dela Skolan till följe af de skiljaktigd
svaren på dessa frågor Uti 5:ne afdelningar: Högra sidan, Cen»
trum ock Venstra ridan. Vi neka icke, att denha indelning
har lif och närvaro, men bättre reda vunne den, bm
personerne ej fixerades på samma plats Öfven i de fall, då de
verkligen kora till en annan. Denna reda vmnes om man
sktlj er de of va onämnde frågorna och betraktar hvatdera för sig»
a. Trons och tänkandets fÖvJuUlande tUl hvärandtai
1. Högra sidan (Göschel, Hinrichs, Sehaller, Erchnan,
Gabler): anlager Ghristnå trons öfverensstflmmelse med
spekulativa vetenskapen.
Centrum: medger vetenskapens skiljaktighet frårt trbn,
men vilt ej förstöra dogmerna, utan höjå dem till symboler
af de spekulativt religiösa begreppen. Ceibtrum sönderfallet uti:
a) Högra sidan af Centrum (Rosenkrans): tankens
émancipa tion utsträckt endast till några punkter.
ß) Midten af Centrum (Hègel, Màrheirtecke, Valke):
motsäger icke tron oeh yrkar tanken såsom trons sanning»
Särdeles ”omgifver Vatke sina satser med Dogmatikens häfd»
vonna föreställningar, ehuru han rätt väl vet, att en
himmelsvid inrtehållsotikhet förefinnes mellan båda, en olikhet,
som ieke låter sig sammanjemkas.*’
y) Venstra sidan af Centrum (Miehélet): ”omsättér i ett
religiöst åskådningssätt det inom förnuftskunskapen vunna
resultatet, eller anser spekulationen såsom den sanna nJysti^kå
utläggningen trfaf Christ ert do Wen, bvaraf défesutôm hvàrjë
åf-hundrade har att uppvisa en atmati utläggning.”
5. T’enstra sidàn (Strauss, Feuerbach; Bauer): âfvikér
ieke allenast, ntan bestrider öppet, oeh vill følte alls
äcéom-mbdera stg till Dogmatiken.
b. Läran om Gud.
t. Högtst ridan (Göächel,- Hinrichs, SdilaHer, Erifman,
Gabier, Rosenkranz): antager Guds traiiticàndenta och
twimd-nenta personlighet.
% Oènérum (Hegel, Märhetaefeke, SneRmäit)r antagrf
Guds’btidaät imtoutnenta personlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
