Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nitton Ar fonnen, lraR sedan den deitiierade fermen nyttja»,
och läraren och läijfcngen forslå hvarandra. Sä lund a äro |7:de
och I8:de öfoingarne, som förekomma sid. 23, ”att Åtskilja
egentliga predikats- och suhjektsord” i ord, lösryckta ifrån
allt sammanhang med andra, alldeles ändamålslöso : endast den
på nästföljande sida, der öfningen består uti att åtskilja
verber, substantiver, adjektiver, personal-pronomen o. s.fv.
ändamålsenliga. Huruvida ett ord är subjekts- eller
predikatsord, synes först, sedan satsen är färdig.
Vid sid. 22 §. 19 kunna följande anmärkningar göras.
i:o Rena predikatsord kunna båttre kallas opersonlfga
(lin-personella). Rena predikatsord äro detsamma som outbildade.
ö:o I stället för de nya namnen Subjektiva oeb Objektiva
predikatsord äro de gamla namnen Intransitiva och Transitiva
verber vida tjenligare, emedan de beteckna en handling, som
antingen icke öfvergår ifrån agenten, eller öfvergår på något
objekt ntom densamma. Alla personliga verber hafvä i satsen
ett subjekt; och således skulle alla personliga verber af detta
skäl kunna kallas subjektiva predikatsord. Men i ett verbum
passivum är satseus subjekt haudlingens objekt; deraf kunde
man falla på den tanken, att elt verbum passivum vore ett
objektivt predikatsord.
Sid. 26 förekomma tvenne hen/imningar, Passiv-objekt och
Aktiv-objékt, bvilka äro vidriga för den, som rättar sig efter
vanligt språkbruk. Ett objekt vill man gerna tänka sig
såsom mottagaode verkan, och sålunda är ackusativen ett
omedelbart objekt, och dativen ett medelbart objekt för den
verkan, som med ett aktivt verk betecknas; också definieras
äf-ven objekt ganska rigtigt i §. 22. Ett aktiv-objekt blir
således alltid ackusativus eller dativus. Men att t. ex. i en
sats, sådan som: ”Plogen drages af hästen”, kalla agenten,
hästen, for aktiv-objekt, är onaturligt och stridande mot
språkbruket. Objekt, Föremål, är ett mål, som står
fram-före, till hvilket verbets verkan öfvergår, ioke det, b
varifrån verkan utgår (agenten).
Vid sid. 29 §. 24 kan man fråga: bestämmes icke ett
predikatsord närmare i andra hänseenden, än Rum, Tid, Sätt,
Orsak ? Än om man vill beteckna Medel, Verktyg, Ämne
(hvaraf något är gjordt), Del, Pris, Dimension m. m. till
hvilken klass af adverbiala bestämningar skola de hänföras?
Nog beböfver det späda sinnet småningom öfvas på
klyftigheter. Men äro de så föga utredda som dessa, så kan läraren
sjelf råka i förlägenhet; opli kunna derföre utan skada
uteslutas. Men de äro icke de enda; flera förekomma längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
