Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fei«. Mia berättar förunderliga soker oui Tyska baras skorp«
siaiugbet; de Svenska likaa dem ieke bäri.
Sid* 35 §. 28. Här stöter man ater på en afvikeke ifrån
devanliga benämniagarne, hvartill Förf. sjelf, eller den
föregångare, han följt, Llifvit förledd geipom sitt bemödande ati
utaf ordens ställning inom satsen gifva den namn. Det förr
vedertagna sättet att gifva orden namn, och indela dem i
Messer, efter deras betydelse, utan allt afscende pä den
ställning, eller det förhållande till andra ord, b vari de i en sats
komm förekomma» behöfver ingalunda förkastas, fastän
sats-laran$ utredande och förklaring föregår inlärandet af
etymologien, Förut har Förf. kallat substantiver (hvilkas sjelfständiga
betydelse bau likväl på sätt och vis förklarat) för
suhjekts-ord, ehuru de kunna förekomma såsom objekt, och predikat.
Nu få dc kär åter ett nytt namn, nar de komma i en
ställning eller förhållande af heslämnings (eller utbildnings) ord,
och. kallas attribut. När man bar en egen klass af attributiva
ordi (adjektiver, verber, participer, adverber), skarpt skiljda
ifrån sobstan ti verna, så stöter det nog mycket mot det
vanliga bruket, och är till en viss grad förvillande, att gifva
sub-stantivum namn af attribut. Skulle det icke bafvo varit bättre,
— rec. frågar endast — om den anmärkningen gjordes, att
likasom substantivum (det slags ord, hvarmed subjektet
vanligen ultryckes) kan inom satsen förekomma såsom objekt och
predikat, kan det äfven tjena till bestämnings- (eller
utbildnings-) ord åt ett annat substantivum, och företräder då ett
attributivt ords (neml. ett adjektivs) ställe; t. ex. ett barns
kärlek, i st. f. b a rus lig kärlek, en sons vördnad, i st. f.
sonlig vördnad o. s. v.? Denna olikhet i föreställningssättet
kan synas mången obetydlig; men den, som är bekant med
barns behof af bestämda skillnader och kännemärken, tänker
icke 6å. En annan obetydlig anmärkning gäller Förf:s
öfver-sättning af benämningen pronomen possessiv um — (tillegnande
förord). Pronomen possessivuin står i st. f. casus genitiviis
(som ock kallas possessivus) af pronom, personale, icke i st. f.
dativus. Nu Öfversätter man casus possessivus med
egendom, kasus; dativus, med gifvandc eller tillegnande kasus.
Man skulle således af Förf:s öfversätlning kunna falla på den
tanken, att pron. possess. står i st. f. dativus.
Vid sid. 30 äro äfven eti par små anmärkningar att göra.
Den första angår artikeln. Àndelserna en, et, na kallas
slutartikeln. Detta namn bar rec. förut icke sett: det är dock
möjligt, att det äfven bos någon annan författare
förekommer; men ban anser dock icke behöfligt att utmönstra den
gamla benämningen: bestämnjngsändelse, eller bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
