Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV (XIX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [46] Svedbom, Utkast till en Satslära med hufvudsakligt afseende på Svenska språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nnderorditadt sttijekfet, äom tvcttom. Men fältast lorj« vara
att iifM alla satsens bufvuddelar, subjekt, kopula och
predl-kat, Uka vigtiga; någon rangordning behöfVer icke taellah
dem uppgöras. Orsaken, hvarföre kopulan bilfrit uteslutétt
icke blott i den ondet*’ granskning varande lärobokeh, utart
äfVen t inånga andra, har alltid förefallit rec. vara, atf man
icke ketnmit tHI rätta tnéd défini ti ort en derpå. Man kallar
kopala foreningen méllan subjektet Och predikatet, eller det
ord, brarigeoom predikatet tiflägges subjektet. Delta år våt
ieke orätt. Men beskrifver man kopula sålunda: att hon är
det ord, ’eller den språkform, hvarigenom utsägandet sker
(utsäguittgsrtrdet, etler utsägning&fdrraen) *, så synes det, såsom
aHa svårigheter borde fërsvinna. En annan betänklighet
upp-står a’en annan sida: i barn vidsträckt betydelse får kopula
taga*? Viil man taga kopnlan i strängt logisk bemärkelse; så
fisses intet ord i språket så rent ifrån alla bibegrepp, ått
det’ kan tjena till en logisk kopula. Sjelfvia verbum vara
innefattar, såsom ftnitnm, uti sig begreppen af antal, tid’
oeb tillvarelse. Når man nu med antagandet af verbum
vara såsom en grammatikalisk kopula redan öfverskridei*
logikens inskränkning; så tyckes man, vid analytiserandet af
en sats, kunna gå ännu längre, och betrakta en mängd verba
neotra och passiva såsom satsband mellan subjekt och
predikat. Satsen kommer derigenom att innehålla tre kretsar i
stället för två; nemligen subjekt med sin krets, kopnlan med
sin krets, och predikatet med sin krets. Sålunda blir den
regeln i Latinska grammatikan, ”alt vissa verba neutra och
passiva hafva två nominativer: en nominativus, som är subjekt,
oeh en nominativus, som är predikat” ganska begriplig.
Åtminstone bar ree. på detta sätt kunnat göra det lättare för
lärjungen att förstå; b vårföre predikatet åfven kan vara
nominä-tivas, än då han talat om predikatets fyllnader: objektet äi*
nemligen också en fyllnad till ett predikat, icke till ett
verbum neutrum eller passivum, det är sannt; men dock till elf
verbum. Man slipper genom detta föreställningssätt äfven
tala om öppna predikater ; predikativer o. s. v.
I öfversättningen af grammatikaliska termer är Förf. i
allmänhet mindre lycklig. Sålunda, då sid. 88 anm. I
Demonstrativ, öfversättes med hänvisande och Relativ med
hänförande bindeord, torde mången lärare, och ännu mer
lärjungar, få svårt nog att finna skillnaden emellan dessa till
betydelsen snarlika ord. Demonstrativum är egentligen
utpekande, utvisande till rum, ocb bestämmer sjelft, såsom
prö-jiomen denna, detta, (hvilket innefattar uti sig ett adV. locty
eller adverberna der borta, derstâdçs, m. 11., och behöfW
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
