Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Wingqvist, O. Berättelse om Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äminoff, hvilken ander början af November var öfverakickad
lill Finland, skrifver derifrån: ”Min ankomst hit, vägar jag
säga, var iiog angelägen. Hertigen har E. M. all orsak att
vara nöjd med, alleuast han får råda sig sjelf. Jag har fört
honom på rätta vägar. Härtills har han ej tagit ett enda steg
emot E. M:s intresse, utom regementenas öfversändande, dem
jag lyckligtvis hann hit att kontramandern. Jag vill intet
skfif-va vidare, utan väntar, tills jag muntligt får fala vid E. M.”
Dock tillägges vidare, alt personer funnos i Prinsens närmare
omgifning, som kunde göra Konungen otjenst. Man ser, att
Prinsen åtminstone icke ansågs säker. Särdeles väckte det
bryderi, att han kort derefter med flottan liemgick till Sveri»
ge, under det sinnesstäumiugen ibland de finska regementena
ansågs göra hans närvaro vid hären nödvändig. Under
riksdagen visade han sig emellertid i allt ense med Konungen.
Fredrik Adolf deremot; hvars gamla missförhållande till
Konungen vann ny styrka, då öfverbefälet i Finland uppdrogs åt
brödren, som doek redan i spetsen för flottan haft tillfälle att
utmärka sig. lutade åt de så kallade patrioternas sida.
”Hertigen”, skrifver hans kavaljer Grefve Carl Posse till öfversle
Aluifdl (d. 27 Dec.), ”är nu på ganska god väg och renlärig,
och i anseende till omständigheter tror jag hououi härefter,
utan afstég blifva och vara en god patriot.” Under den
kommande riksdagen umgicks han öppet med oppositionsmännen,
men drog sig slutligen undan till Tullgarn. Han var emeller»
tid ieke en sådan person, soin för någondera sidan var makt»
påliggande alt vinua.
Man väntar, att den adliga oppositionen under dylika om»
Ständigheter, i strid med Konung och medständer, utan
stödjepunkt inom konungahuset, skulle lämpa sitt handlingssätt ef»
ter tiden ; för att kunna uträtta åtminstone något. Men det
skedde icke. Om man äfven måste beundra det politiska mod ,
som under duma riksdag, ntmärkte riddarhuset^ om man
måste erkänna, att detta mod hos de flesta dess medlemmar var
forenadt med ädla bevekelsegrunder, kan man dock ieke
annat. än förvånas öfver deras brist på politisk klokhet. Adeln
begynde redan vid början af riksdagen väcka frågor, som
endast tjenade att vidare upphetsa sinnena, och fördjupa sig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
