Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [57] Berggren, Guide Français-Arabe - [58] Johansson, Homeros’ Odysseia, Öfv. från Grekiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sin räkning; de aro nästan oundvikliga vid ett dylikt
ar-bete; då en enda läser korrektaret, ock ref. för att gft Porta
önskan till mötes ; miste påskynda tryckningen.
C. J. TOKNBEftG.
’ [38] Homer os9 Odysseia. Från Grekiskan af Johan
Fredrik Johansson. I—XII. Örehro, N. M. Lindh. 1844.
203 sidd. 8:o* (Priset: 1 R:dr 8 sk. b:ko).
For omkring tre år sedan utgaf Hr J. böljan af
ofvan-stående arbete med en svensk tolkning af Odysséens fyra
första sånger, och en kompetent domare nltalade då (Frey,
Årgången i 842 haft. II) öfver denna början ett omdöfno, aom
äfven gäller om fortsättningen. Endast några få
anmärkningar må det tillåtas ref. att här tillägga.
Hr J:s arbete hör till den klass af öfversättaingar, som
hafva för afsigt att icke allenast noga uttrycka hvavje
originalets tanke och intention ; utan äfven så vidt det på ett
olik-ärtadt språk kan ske, dess egendomligheter i diktionen ; och
att jag så må säga, dess språkliga physiologi; — och detta
måste numera vara första vilkoret för hvorje dylikt arbetes
lyckande. Först i andra rammet kommer omtankan för
öfver-sättnmgens formella skönhet; dock icke såsom en bisak, utan
fkat mer såsom ett nödvändigt vilkor för den första fordrans
fullkomliga uppfyllande. Hvar och en, som i någon mån
försökt sig i öfversättaingar från antiken, underkänner ej ett
dylikt arbetes svårigheter, och om ref. derföre kommer att
framställa en och annan anmärkning emot språkbehandfingen, så
ir det i hopp att kunna göra så mycket mera rättvisa åt den
inre halten af närvarande öfversättning.
Hr J. tyckes med förkärlek uppsöka och begagna en
mängd föråldrade och ovanliga ord och ordformer, sådana
som dolya, ddgare, gilja, sia, månde, betjener ska, pryd fullt,
SUn* knä (pluralis) vi gdm o. 8. v., äfvensom han nog ofta
begagnar friheten att genom ett influtet e utvidga disyllaber
till trestafviga; t. ex. prydelig, hiskelig, förträffelig; på något
ställe förekommer äfven skönögad, tvärtemot analogien af
blåögd, brunögd. Detta allt i förening med den ofta för versen
nödvändiga omställningen af verberna, så att vid ett
sammansatt verb hjelp verbet kommer efter supinet, ger stundom åt
diktionen något tungt, konstigt och archaistiskt; som är
främmande för originalet. Horners ädla och naiva enfald tyckes
ref. snarare fordra de lättaste och närmast till
hvardagsspråket gränsande ord och uttrycksformer Den lätta och
omedvetna gracen förflyktigas lika lätt nti den tunga och gammal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
