Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Språkvetenskaper - [58] Johansson, Homeros’ Odysseia, Öfv. från Grekiskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modiga språk-apparaten som I den ovårdade och hvardagliga^
Homers båda aldre tolkare på svensk vers hafva gifvit
af-skräckande exempel på hvardera ytterligheten. En af de
svårigheter, som härmed stå i sammanhang, år originalets
rikedom på epitheter. De stå der för att gifva åskådlighet åt
deskriptionen och rundning åt versen, och böra derföre
troget öfversättas; men de få ej draga uppmärksamheten ifrån
hufvudbegreppet, och detta år så ofta fallet med dem, då de
öfverforas på ett modernt språk. De gränsa så gerna till
bombast och blifva då löjliga. Så är ofta fallet hos Voss,
så gravitetisk han annars är. Hr J. har vanligen löst denna
uppgift med mycken tackt och beundransvärd fintlighet.
Tolkningen af àin&ysToç med ”fruktförnekad”, mnyvpivoç med
”vettig”, o. a. d. kunna anföras såsom exempel. Att deremot
återgifva ’Oâvcarjoç yilos Mç med ”Odysseus* älskade son”,
tyckes ref. vara att inlägga en alltför stor valör i ordet çüoç.
Men i dylika fall är det lättare att klandra än att rätta. Detta
galler också om Hr d:s öfversättning af poijy àyaSoç med
”Reparu i strid” efter Vossens ”Rufer im Streit” eller den af
êÜLinoâaç Uixaç fiovç med ”Oxar med släpande föttcr och
krum-horn.” Begäret att vara trogen förer en härvid så lätt öf*
ver 8könhet8linien. Ett annat epithet, som Hr «f. synes
mycket älska, men som ref. för sin del gerna ville utdömma, är
stolts y t. ex. xkvros , ”stolts Ampbitrite.” Utonr def
att formen klingar så gammalmodig, har ordet också för våra
öron en halft komisk betydelse, som icke väl svarar emot
originalets begrepp, ”den ädla, den herrliga.”
Exempel på en trohet, som sårar vårt språks fordringar,
är 1 öfversåttningen af bçor /utvoç med ”heliga magt”, som så
Ofta begagnas såsom en förberrligande omskrifning af den
person, som detta heliga mod tillägger. Svårligen skall en med
Originalet obekant läsare förstå denna vers:
1 ”Strax Alklnoos’ heliga makt till Arete begynte.”
P& samma sätt är det med uttrycket: §lm nçoç Sy ^yaXtjtoça
&vfi6v, som öfversättcs: ”talade så till sitt dråpliga sinne.”
Dä det grekiska &vp6ç, den praktiska spännQedern fôr menni^
skans handlingar, ”Gemüthets” utåtgående verksamhet, icke
eger i vårt språk ett motsvarande begrepp, torde den lillå
afvikelsen från originalet: ”i”, eller ”vid sitt hrugstora sinne”
lättare förstås och för ett svenskt öra klinga mindre besynnerlig.
Åt partiklarnes trogna återgifvande faar Hr J. egnat en
berömvärd omsorg, och i de flesta fall lyckats ganska väl.
Ett enda ord, ”numer”, som Öfvcrs. nog ofta begagnar för
dét grekiska cfj}# tyckes, för de korta tidsmomenter det
antyder, tjenligare kunna utbytas mot ett rätt och slätt nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
