Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Philosophi - [61] Matter, De tre sista århundradernas sedliga och politiska läror, Öfv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tmU tigr« Mb nem innerlig genonlntagniog af förnuft och
verklighet, åndelighet ock verldsligbet, än genom den
medel-tidska autoritetsformen kunde åstadkommas. Och det ar på
denna vetenskapens närmare förbindelse med lifvet, som han
hygger den förhoppningen, att framtidens historia ej skall
förete de ideligen upprepade väilingar mellan revolution och
repression, hvilka han anser karakterisera de nästförflutna
seklerna. Han förespeglar såsom följd af de ”sedliga lärornas”
utveckling en trognare fortgång på reformens väg, der
friheten, genom klar insigt om hvad den vill, tvingar
motståndspar-tiet, att — om ock endast af blygsel — ge vika, och genom
Öfvcrtygelsens evidens kufva denna olycksaliga förhärdelse mot
sanningen, som nödgat henne att med medborgares hlod köpa
rättmätiga, men dock alUid sorgliga segrar.
Visserligen äro dessa förhoppningar idealiska, och utan
tvifvel skali historien ännu länge förtälja om yrande och
dfir-lika framgåugsbemödanden, om hlinda oeb förvridna
motslånds-försök, om förlitandet pä svärdets blodsdomar under otro och
liknöjdhet för sanningens himmelska utslag och läror ; men det
må ju tillåtas sedeläraren, att i någon grad öfverflyga en
verklighet, hvars måtta och sans städse velat framtvinga
pruimå-ne Q utaf idealernas fordringar.
Vi tro oss härmed hafva framställt Förf:s vackra tendens
och anda. Vi gå nu att i korthet ange det sätt, på hvilket
kan fullföljt sitt syfte.
Förf. indelar den tiderymd han valt att behandla uti 6
perioder:
f:a period. (1455—1517) af 64 år, från vetenskapernas
återupplifvande till refprmationen.
2:a period. (1517—1565) af 48 år, till revolutionen i
Nederländerna.
5:e period. (1565—1641) af 76 år, till första
revolutionen i England.
4:e period. (1641—1688) af 48 år, till andra
revolutionen i England.
5:e period. (1688—1763) af 75 år, till revolutionen i
Amerika.
6:e period. (1763—1789) af 26 år, till fransyska
revolutionen.
Med hänsigt till arbetets plan kunde en skickligare
fördelning icke gerna väljas; ty en hvar hör kunna inse, att FjjrfT^
genom densamma ständigt qvarhålles midt i sitt ämne.
l:a perioden karakteriserar Pomponatius och Machiavel.
Så liflig teckningen af Pomponatius medgifves vara, så
Frky. V. I^v
%,
* r.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
