Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - Vitterhet - [64] Herwegh, Nyare Tysk lyrik, öfv. af Talis Qualis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
re såsom poesi berättigad. Å ena sidan har den sait
Tysklands ungdom i eld och lågor, och drifvit den till exeesser,
endast försonade genom de strängaste borgerliga straff; å
andra sidan betraktas dessa svärmiska utgjutelser, äfven af
Germanernes 8tamförvandter snarare med nyfikenhet än deltagande.
Åtminstone har mängden af dessa litterära alslcr ej hos oss
funnit någon djupare genklang. Detta sista tyckes vara en af
de kraftigaste förnekelser af denna poesis allmängiltighet. Vi
Unna i dessa politiska sånger en enthusiasm, utan positift
innehåll , utan konkretion, en negativ hänförelse, som i hrist
pä ett klart ideal för sin kärlek, rusar med ett sanslöst hat
emot — det beslående samhällsskicket. Tydligast af alla
uttalar Herwegh denna stämning; han brinner af kärlek till
friheten ; men denna kärlek uppenbarar sig endast såsom ett djupt
och oförsonligt hat mot förtrycket. Han väcker sin nation till
strid, men till strid för hvem eller hvad? — Man vore nästan
höjd att svara: för den politiska martyren, individen Herwegh;
så litet konkret innehåll ega dessa svärmiska krigsrop. Dock,
en väsendtlig och allmän rörelse i tiden tyckas de
representera ; den socialistiska. Med hatets tigeröga blickar denna
rigt-ning på hvarje politiskt, ja hvarje materiellt företräde.
Detta hat, al8tradt af timligt betryck, tomt på den klarare och
djupare insigt i lifvets betydelse, som ensam mildrar det
skriande uti de raenskliga lotternas olikhet, tycks rufva på en
hvälfning, långt förfärligare än någon som verlden hittills sett.
Till en sådan kamp på lif ocb död tyckas Herwcghs
trumpetstötar mana; vi lyssna dertilI med en orolig nyfikenhet, men
tacka försynen att vi ej fullt förstå dem.
Emedlertid kläder sig detta hatets enthusiasm i den
skönaste form af djerf fantasi ocb mästerskap i den konstnärliga
framställningen, och om någon gång detta negativa patbos
vidrörer en allmänt-mensklig sträng, väcker dess ton
oemotståndligt genklang. Vi åberopa ett stycke, benämdt ”Den döende
Trumpetaren.” Här har patriotismen ett innehåll; sällan
uttalar den sig derförc i en mera hänförande sång.
Öfver8ättningen är fullkomligt värdig originalets teckniska
mästerskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
