Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - En Fornindisk Fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regnet strømmer, liksom vors
Veriden$ sista dug förhand.
De han bajvar i siti hjerte,
darrande vid hmarje steg:
Att åt sig en tillflgkt söka
nalkas han ett lummigt träd.
Knapf t han satt sig ned, förr9n stjerner
fram på klarnad himmel gå f ’
Då han tänkte i sitt sinne:
"Visst en gud mig skyddar nu”
Uti trädets topp en dnfva
hade länge haft sitt bo;
Då han icke såg sin maka,
klagar han af oro tärd:
”Strid var skuren 9 ock tillbaka
vänder ej min älskade:
Öfvergifvet utaf henne
är i dag mitt bo så tomt
Hemmet är ej hemy man säger,
Makan blott til hem det gör i
Om husmodren saknas y huset
Ödsligt såsom öknen är.
Hulda, kärleksnka makan,
hon 9 hvars fröjd är mannens fröjd,
Den, som eger sådan maka,
han på jorden salig är.”
Uti buren fångna dufvan
hörde makens sorgsna tal;
Glad i hjertat då tili honom
Gaf hon dessa ord tUl svar :
"Ej är gvinna värd att hedras,
som sin man ej lycklig gör:
Här af makan make fröjdas,
alla gudar glädja sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
