Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - En Fornindisk Fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lik en ranka full af blommer*
som äfvidM sköflad hür,
Må titt aska bli tien qvinna,
som sin man ej lyckKg gör.
Bör mig noga, kvad fog säger,
nyttigt, älskade, för dig:
Äfven med ditt Uf du skydde
den sig i ditt skydd förtror.
Här en jägare sig lägrat
inom tröskeln af ditt tjäll,
qvald af köld och qvald af hunger;
honom ära på allt sätt!
Den, som aftongäst ej visar
allt det goda han förmår,
Honom lemnar gästen synden,
tar välsignelsen med sig.
Icke md dtt åonøm hata,
att din älskade han kand;
Jag är bunden genom egen
dåd i ett förflutet Uf.
Fattigdom och sorg och smärta,
fångenskap oeh all slags nöd,
Dessa växa liksom frukter
pä vår egen ondskas träd.
Derför nu diit kat betvinga,
vänd tid pligtens bud din håg,
Och åt honom, som mig bundit,
gif den hgÜning som sig bör.”
Dufvans snake, när han hörde
hennes fromhétsrika tal,
FördnadsfuUt till jägarn nalkas,
ordande till honom så:
wFar välkommen, hett digt tala,
hvad dsi kar af Höden kär!
%
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
