Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V (XX) - En Fornindisk Fabel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Haf ej ångest: du är hetnma
här som t ditt eget hus”
Derpå svar te fog eldö dam,
då han dennes tal förnam:
99Kära dufim! svårt jag fryser;
skaffa mig mot kölden skydd9’
Straxt han går att glöd sig hem ta
från en koleld derinvid,
Och upptänder lågan hastigt
i en hög af torra löf
99Här du värme dina lemmar
utan fruktan, trygg och lugn!
Ack! men ingenting jag eger,
som din hunger stilla kan.
Tusen kan den ena mätta,
hundra, — tio blott en ann9 ;
Jag är svag och syndig, der för
kan jag mätta knappt mig sjelf
Den, som ej åt blott en enda
gäst bespisning bjuda kan,
i hans hus9 det jämmerfulla9
hvad för glädje är att bo?
Då det är så tungt att léfva,
vill jag offra denna kropp,
Att ej mer jag nödgas säga
till en gäst: ”jag mtet har”
Så sig sjelf, men icke jägarn,
bannar han och tplar sist:
”Med min kropp jag skall dig mätta $
vänta blott ett ögonblick
Så han talar, pligten trogen,
och i hjertat glad och nöjd
Träder han i elden, liksom
gick han in i eget tjälL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
