Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Bovallius, R. M. Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envåldstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Bidrag till yttranderättens Historia
folkets tänkesätt, att äfven den unge Konungen, ett barn af
sin tid, icke undgiek partiyrans smitta. Emellertid upprefs
ånyo på riddarhuset frågan om votering med slutna sedlar.
Detta skedde vid öfverläggningarna om knektehållet, i hvilken
fråga några voro af den mening, att Ronungen på fyra år
kunde erhålla rättighet att göra utskrifning, ändra ville på
obestämd tid medgifva lindriga utskrifningar utan Ständernas
hörande samt, om nöden så fordrade, äfven starka, tills tiden
kunde tillåta Konungen att sammankalla Ständerna +), andra
ändtligen alldeles befria Konungen att deröfver inhemta des-
sas röst?"). Vid denna skiljaktighet -påminte åter Grefve Carl
Oxenstjerna om Riddarhusordningen och begärde votering. Då
uppstod en af hans motståndare och yttrade: ”Jag tror intet
att det uti tiugu åhrs tijdh är voterat med zedlar”, hvaremot
Oxensfljerna ganska rigtigt erinrade: ”deremoth är ock vordet
protesterat.” Frågan sfstädhade dock när Guvernören Lich-
ton ""+) framkom med ett förbehå ill, om hvilket man tvekar
antingen det är mera enfaldigt än oförskämdt. Hans ord voro:
”den som vill votera med zedlar, så skall han sättia sitt nampn
derunder” +). I en församling, der sådant bördes utan förtiy-
telse, kunde det verkligen ej löna mödan att vidare yrka på
votering.
Märkligast bland alla händelser under Konung Carl XI:s
regering, så vidt de stå i sammanhang med yttranderätten, är
onekligen den inqvisition, hvartill ett yttrande af ofvannämde
Landshöfdingen Anders Liljehök gaf anledning. Vid riksdagen
1682 afgåfvo de tre ofrälsestånden ett betänkande om medlen
till riksgäldens betalande, hvarutinnan bland annat följande
förekom: ”Skattar man ock högnödigt, att de Liqvidationer,
+) Denna mening fann i allmänhet bifall hos riddarhusets första
och andra klasser, dock var en del af första klassen ense med den tredje.
+«5) Pluraliteten af tredje klassen, som icke dolde att riksdagar
kunde i följe deraf bli öfverflödiga. Dessa voro — man sade det rent
ut — för mången ett alltför iryckhade onus.
2200) Robert Lichton, densamme, om hvilkens råa utfall mot Bor-
garståndet förtäljes i Dursi dagbok p. 64. Han blef sedermera Grefve,
Itonet: Råd och President i Åbo Hofrätt. + 16992.
+) Ridd. och Adelns prot. d. 16 Okt. 1682:
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
