Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Bovallius, R. M. Bidrag till yttranderättens historia i Sverige under Envåldstiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t Sverige under Envåldstiden.. å 88
bringa lagens stadganden till verkställighet; det har från ur-
gamla tider varit Svenska Konungars rättighet f) — nu så myc-
: ket mer, som Liqvidationsreglorna en gång blifvit hänskjutna
till Konungens godtfinnande ""); men å den andra var ock det
förfarande, som mot honom användes, så despotiskt och orim-
- ligt, att man gerna skulle önska det utplånadt ur en föröfrigt
så berömlig Ronungs: historia. Då Liljehöks yttrande icke ut-
öfvade det ringaste inflytande på Adelns beslut, bade det så
mycket: heldre kunnat lemnas oantastadt. Minst borde Konun-
gen hafva skridit till så inqvisitoriska spörsmål som det: om
Liljehök förut talt med Adeln om detta, eller om någon bedt
honom tala så, lika litet hade han bort tillåta sig att hån-
ligt fråga: om Ridderskapet och Adeln ansåg Liljehök berätti-
gad att uppsätta reglor o. s. v. Långt ifrån att vittna om det
lugn och den värdighet, hvaraf hvarje från regeringen utgån-
gen handling bör bära stämpeln. tyckes Carl XI:s ifrågavaran-
de skrifvelse andas idel harm och personligt missnöje; möjli-
gen bör sådant föras på koneepistens räkning, säkert är, att
skrifvelsen - bär alltför tydliga spår af att vara affattad under
ögonblickets uppbrusning. Till Konung GCarl XI:s heder bör
dock ihågkommas, att han icke af detta missnöje lät hänföra
sig till vidare onåd eller förföljelse mot Liljebök. Väl synes
han hafva velat aflägsna honom, men han lät det ske på ett
ärofullt sätt. Liljehök nämndes 4683 till President i Wis-
marska Tribunalet och innehade detta embete till sin död, som
inträffade två år derefter. Endast detta förfarande mot Lilje-
hök vore nog att ådagalägga Konung Carl XI:s obenägenhet
mot yttranderätten och ömtålighet om sin högbet och makt,
en ömtåligbet, som med tiden blef allt större ända derhän,
att han slutligen tillstälde en förkastelsedom öfver yttranden
af mestadels då redan afledna personer: HKongl. Maj:ts nådig-
ste approbation på Itongl. Maj:ts Råds och samtlige Ständers
Akt om kassation af åtskillige hållne protokoller, samt förde
otillbörlige diskurser och tal angående den konungsliga makten,
rätten och myndigheten, af d. 135 Mars 1689 »+4), är ett af
+”) Jfr Schönbergs bref till Utg. af Durgi dagbok hos Lidén, 1. e.
p. CIIL ;
+) Jfr Lidén, lc. p 180, 214. — 4) Stjernman, 1. c. p. 2069.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
