Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Jagt: slutstenen till sin språkbyggnad i annan mening, än att
språket småningom bortblandades och utdog. Men egentligen
täladt blir väl språket. såsom allt anvat menskligt, aldrig en
fallkomnad; inom sig. sluten organism. Detta kan man drista
påstå äfven om det latinska; i hvilket. oaktadt dess höga grad
af. utbildning, åtminstone många ordformer, dem man: vore
frestad ätt analogiskt bilda RH begagna, synas saknas; så att
man icke utan skäl kan: påstå. att snarare harbharernas svärd,
än den: egna, inre fullmognaden, lagt slutstenen till Romarnes
språkbyggnad. Dock synes oss Förf. i allmänhet med tillräck-
liga grunder rättfärdigat den höga tanke, han byser om latin-
ska språkstudiet; sfrensDnr FS visar sig genomträngd af öf-
vertyg gelsen om latinska språkets förträfflighet både i och för
sig och s såsom läroämne-.
I striden mellan dem; som kämpa för eller emot latin-
studiet i skolorna (och bvilka, efter Förf:s mening, redan
träffat förlikning sins emellan) visar sig Förf. hafva intagit en
ganska bestämd position. Han antager, att latinet bör söka
sitt ändamål, icke utom, utan inom sig; icke i dess möjliga
praktiska nytta för andra vetenskaper såsom t.l- och skrift-
språk, utan i-sin egen inre förträfflighet. . Det har händt, att
latinet; genom att låna sig till tungomål åt de öfriga veten-
skaperna, beröfvats silt naturliga skaplynne; sin renhet och
sjelfständighet; och -söndersplittrats i lika många afarter af
språk, hvilka knappast mera kyunva anses för munarter af latin.
— Endast i slutet af Förf:s betraktelse öfver det sätt, hvarpå
undervisningen. i Latinet nu för tiden i våra skolor bör inrät-
tas, synes han oss yttra sig något ensidigt, då ban såsom dess
enda resultat betraktar, att. det till skarpsinnigbet och sjelf-
ständig verksamhet utvecklar individens naturliga själsanlag. I
våra dagar, då man så strängt yrkar förbindningen af det re-
ella med det formella, är en sådan; ehuru möjligen blott i
orden. liggande, ensidighet, mindre välbetänkt, helst latinet
eger en Jitteratuns som är dyrbar och inbemtansvärd, om den
också ej kan täfla med den grekiska uti rikedom och skönhet.
Förf. redogör för de orsaker, som närmast föranledt fö-
revarande arbete, och nämner bland annat: ”Hos oss, i Fin-
ES der Streling lyckats skaffa sig nästan intet annat biträde
2 Öd: an, har den Ellendt-Dablhlströmska Grammatiken blifvit
sd alltför litet dogmatisk eller, med ett egentligare mnt-
tryck. dess lärosatser till utanläsning mindre lämpliga. - Man
har dessutom saknat nödig korrespondens mellan formläran och
den i Sverige företrädesvis omarbetade Syntaxen.”
Rörande gvundlagret för arbetet tillkännager | Förf., alt han
baft till syfte, att efter förmåga "i ett för våra skolor till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
