Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX
78
. 68. 4. Oss veterligen böjas socrus och nurus:endast
efter Åre deklination. — Öfver denna 8. och några följande
har ref. på sätt och vis redan yttrat sin mening. Emellertid,
om regeln för genusbestämning enligt stammen, jemförd med
nominativen, så består för pröfningen, att alla -dithörande
särskilda ord låta sig till genus med säkerhet bestämmas,
så är den berömlig för sin praktiska nytta, äfven om, enligt
hvad förut blifvit yttradt, den kunde medföra theoretisk be-
tänklighet. Korthet och bestämdhet i uppgifter är i en sådan
lärobok den största förtjenst.
$- 70. Margo är dock äfven fem. ").
80. Då Börb haft den berömliga noggrannheten att
ansnörk + att ordet scientia i klassiskt språk och ordet speci-
men i allmänhet sakna pluralis, väcker det förundran, att han
till och med såsom paradigm upptagit ordet indoles, som kan-
ske först hos Gellius brukas in plurali.
8. 83. Dativus uttrycker visserligen ”ett emottagande af
ett föremål”, men, då detta förhållande ej blifvit vidare ut-:
veckladt och förklaradt, kan lärjungen falla i förundran, då
han får se ett uttryck sådant som till ex. detta: eripere cui:
quid. I allmänhet torde kasual-definitionerna vara nog ab-’
strakta, så att i första kursen föga mera är för lärjungens
begrepp åtkomligt, än sjelfva namnen.
I 8: 85: 2) anföras bland dem, som in plurali blott före-
komma i de lika casus, äfven collum. ’Deremot må anföras
Cie. de natur. deor. 2. 47: adjuvantur proceritate collorum "").
3) Rörande ordet fors bör, då Virgilius mångenstädes är
antagen som lärobok, på tjenligt ställe NR at att det i
nom. äfven brukas rent af adverbialiter (Aeneid. 2, 438).
86. Förf. lärer härstädes utan allt för ehåll., att alla
öfriga deklinationer böra hänföras till den tredje, såsom ur-
och stam-deklination. Ref. vågar ej, i en så kinkig fråga,
om sjelfva theorien uttala någon särskild mening; men tycker,
att denna ändelse- -förändrings-t tabell gerna kunnat vara: borta,
dels emedan saken är omtvistad, dels emedan tabellen ingen
praktisk fördel medförer. — Skulle en nyhet i afseende på
+) Till ex. hos Juv. Sat. I vers. 5, Och äfven hos andra hans
samtida. E
Rey Det är visserligen rätt, att i en lärobok icke upptaga ordfor-
mer, som icke förekomma bos auktorerna; men djerft är det att påstå,
att de icke funnits, när nemligen sådant ej af de gamla grammatici
uttryckligen tillkännagifves. Att många hos auktorerna tillfälligtvis ej
förekommande ordformer måste hafva brukats, är högst sannolikt; så
att man till ex. om ordet cor kan säga med Zip att man förmodli-
gen in num, plur, bildat cordiam. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
