Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I (XXII) - Öfversigt af den nyaste Litteraturen - [10] Öhman, Latinsk Språklära för Skolor och Gymnasier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
8. 140. 5). I afseende på den uppgiften, att hic ofta -
får en ytterligare demonstratif tillsats af stafvelsen ce, vill
ref. erinra sig, alt Madvig (de finibus bon. et mal.) någon-
städes säger, att han i manuskripterna läst, icke hicce, utan
hice o. s. v. Denna anmärkning framkastas frågningsvis.
8. 146. Definitio modi alltför abstrakt.
8. 147: 3). Är det ej att befara, att, då amem öfver-
sättes med: jag skulle älska, ynglingen deraf kan blifva miss-
ledd? bättre är, efter ref. tanka, att bibebålla det gamla:
amem, jag må älska,, amarem, jag skulle eller måtte älska.
Detta ”skulle” såsom öfversättning af pres. conjunct. före-
kommer på flera ställen, ehuru vi anmärka det härstädes en
gång för alla.
6). På samma sätt ligger något förvillande i följande
öfversällning: amavarim, jag skulle hafva älskat. - Detta öfver-
sättningsbruk förekommer äfvenledes flera gånger.
8). Likaledes kan man vid öfversättningen af amaturus
eram: jag (kom) var nära att älska, bafva någon betänklighet.
Om man ville på latin återgifva den nu anförda svenska öfver-
sättningen, torde man böra uttrycka sig ungefär så: prope
factum est, ut amarem.
I 8. 157 anmärkes, i afseende på quantiteten, att, då
presens äsdas på 1, stafvelsens vocal blir lång, äfven öm den
i presens är kort. Tydligare stamstafvelsens eller stammens.
I 3. 160 öfversättes vesperascit med: det skymtar. Ref.
åtminstone känner ej denaa betydelse af nämnda svenska verb.
Om Gerundivum torde man rältast säga, antingen, att
tidsbestämningen deri är ingen, eller att det betecknar ej blott
”tempus presens” och ”futurum”, utan äfven någongång pra.
teritum. Ty förekomma ej sådana talesätt som till ex. detta:
libris Livii legendis id asseculus est, ut . . . ? E
Att futurum part. pass. egentligen uttrycker bockeppet
böra, är visserligen sannt; men nödvändigt är att tillägga, att
äfven begreppet” al Höjlsket och nödvändighet inrymmes i
denna form. ;
De något längre fram förekommande verbal- -paradigmerna
visa, att Förf. cd de flesta nyare anser formen (till ex.) aman-
dum est för gerundivum. Detta har skett med så stark aukto-
ritet, att deremot ingenting kan sägas. Om åsigtens rigtighet
kan man dock ledas till tvifvel af sådana, hos elassici visser-
ligen mera” enstaka, men dock fullkomligt bekräftade före-
teelser, som till ex. detta uttryck: tamquam longam aliquams
viam confeceris, quam nobis PROgHe” ingrediendum sit. Cier 3
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
